Den här helgen är det hästfest på Scandinavium, Gothenburg Horse Show. Hjulbenta ryttare, småtjejer i stim och massa modiga hästar.
(Ja, modiga, skulle du våga eller kunna hoppa över ett hinder på 160 centimeter om din mankhöjd var 162 centimeter?!)
Men hur spännande själva hopptävlingarna än är, särskilt de på tid när ryttarna verkligen satsar (det höll på att gå illa för Pius Schwizer och Ulysse som nästan ramlade på knä in i sista hindret) är det nog ändå prisutdelningen som är mest underhållande.
De sex högst placerade får komma ut på arenan och ställa upp sig. Som bäst brukar en häst stå lugnt och stilla. En stund. Igår gav vita stoet Adermie nästan en lippizanershow genom att hoppa runt på både två och fyra ben. Under torsdagens sista prisutdelning tappade Pius Schwizers andra häst Ulysse snabbt tålamodet och steppade ilsket på plats. Linda Heeds Touch var så lättrörd att skötaren fick följa med ut och leda runt, runt. De andra går i sidled, i cirklar, på långpromenad eller slänger surt med huvudena.
Den enda helt igenom coola var Rolf-Göran Bengtssons vinnare Casall La Silla.
Till det kommer att någon gubbe från ett av de sponsrande företagen som inte alls vet något om hästar och närmast ser rädd ut ska skaka hand och dela ut ett pris. Och vinnaren på sin nervösa häst som måste hålla i till exempel en stor blå och säkert dyr vas med enhandsfattning.
Tänk om prisutdelningar för människor kunde vara lika roliga. Trean springer och gömmer sig, tvåan studsar jämfota och ettan blir rädd för medaljen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar