Orkar man verkligen bry sig om det där stora spektaklet som någon i år tydligen bestämt ska kallas "Mello"?
Ja, lite. Åtminstone en vecka. Men Melodifestivalsöverdoseringen kommer snabbt, särskilt med tidningarnas hjälp (stjälp).
Att proggiga hårdrockarna Pain Of Salvation ställde upp överraskade, men de gjorde det med äran i behåll (om man räknar bort kläderna...) Någon metal var det förstås inte, men det rådde heller ingen tvekan om att det var en sångare som visste vad han gjorde och en låt som i sammanhanget kändes ovanligt äkta och innerlig. Jämför bara med Jessica Anderssons standardballad...
Att Pain Of Salvation var uträknade på förhand förvånade mig, särskilt efter att jag hört låten. Att de gick vidare förvånar mig däremot inte. På något sätt ger det lite hopp. Och det vore ju trevligare om Melodifestivalen - som den för barn, där upphovsman och artist är samma person - handlade om låtskrivare lika mycket som framförande.
Nästan lika roligt som att skratta konstiga kläder eller låtar är peka finger åt de proffstyckare som gissar fel. Till exempel att Anders Ekborg sliskiga låt var självklar att gå vidare. Tur att han inte gjorde det! (Och vem det nu var av Ebba och Annika som twittrade iväg en Jesuskommentar om Daniel Gildenlöw borde sparat den en låt...)
Salem al Fakirs musik är jag inte överhövan förtjust i, men att hans skönt proggiga låt gick direkt till Globen var väl inte så konstigt? Ibland kanske det räcker med kvalitet. Fast tyvärr verkar det ofta, som i fallet Ola, handla om att ha rätt sorts fans.
Hur det går framöver vet jag inte om jag orkar bry mig om. Men den europeiska finalen brukar vara rolig.
Och om någon undrar, Pain Of Salvation brukar inte låta majoriteten av bandet sitta och vila ihopkrupna på scen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har du hört någon teori om varför PoS gjorde som de gjorde då? Satt hela tiden och väntade på att övriga medlemmar skulle plocka upp instrumenten och dra igång men, inte då.
SvaraRaderaVarför var de ens där? Var det en fet markering till slisk-Christer & co att de är ett BAND och inte en person? I de första pressreleaserna stod det ju att Daniel Gildenlöw skulle tävla, inte Pain of Salvation, så jag funderar på om det var en demonstration av något slag som ingen vill prata om. Hört något?
ps. Komiskt att de hela tiden omnämndes som "metalband" och sen spelar lugnaste låten i mellon på flera år. Lite som när morgonvärden i TV4 lite förskräckt sa att Opeth skulle bjuda på "dödsmetall" som sen spelade "Coil". Stor humor.
Jag satt också och väntade på en smäll som aldrig kom... Har varken hört skvaller eller konspirationsteorier, men jag antar att de ville visa att de är ett band. Och det är ju knepigt om bara sångaren och keyboardisten är med i så fall. Kan ju också hända att någon kom på att POS är ett mer känd namn är Gildenlöw (fast inte i mellisvärlden, förstås).
SvaraRaderaDessutom stämmer det bättre för SVT - de marknadsför POS som ett metalband (med betoning på båda orden) eftersom de vill visa en bredd i både genrer och artister.
Hörde ett bidrag som inte kom med från ett relativt väletalberat metalband från Göteborg. En riktig kioskvältarballad som faktiskt kunde ha funkat väldigt fint utan att mesa till det för mycket. Men det är klart, de kanske kunde ha haft en chans att vinna och det skulle ju VERKLIGEN inte passa sig så den fick aldrig chansen. Låtarna lär ju vara handplockade för att vara chanslösa så att ett par artister garanterat ska kolla i alla fall till andra chansen. Så nära riggat man kan komma.
SvaraRadera