Lady Macbeth från Mtsensk. Jag har inte sett föreställningen på Göteborgsoperan, och just nu vill jag helst inte alls gå på operan – inte för att föreställningen verkar ha en bristande genusmedvetenhet, utan för hur operans ledning förhåller sig till det.
I ett panelsamtal nyligen nämnde Expressens kritiker Gunilla Brodrej uppsättningen av Sjostakovitjs opera som exempel på ”den manliga regiblicken”, med scener som ”förhärligar den råa manliga sexualiteten”. Operans dramaturg Göran Gademan, med i panelen, förstår inte alls kritiken. Han frågar på hennes blogg varför hon går i baklås så fort man visar en kvinna med stor sexuell aptit på scenen, och skrattar på sin Facebooksida (öppen för alla) tillsammans med andra operaprofiler åt att hon ”behöver ett rejält kylskåpsknull”. I torsdags outade Brodrej hans språkbruk i en artikel. ”Läs detta” twittrar Malena Ernman flera gånger. Det är ”toppen av ett isberg”.
Det är inte sexismen och de brutala orden som förvånar, utan Göteborgsoperans reaktioner. Operachefen Lise-Lotte Axelsson menar att ”det är tråkigt” – vad är det för ordval!? – och ”har blivit en olycklig sammanblandning mellan vad som är ett privat och ett offentligt samtal”.
Inte ens i privata sammanhang borde någon i hans position säga sådant. Att Gademan själv fortfarande inte förstått framgår i fredagens Expressen. Han angriper person och inte sak, kallar Facebookordväxlingen för en ”lekfull omtolkning” och Brodrej för rabiat. Det blir liksom spiken i kistan – hur ofta används det ordet om en man?
Sådant här är aldrig okej. Särskilt inte från en kulturinstitution som finansieras med allmänna medel.
Publicerad i Borås Tidning 120401.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar