Where Death Is Most Alive II

Det är klart att det var fantastiskt. En kärlek mellan publik och band så påtaglig att den nästan gick att ta på.

"Oslagbart bra - som i en dröm" skrev GP:s recensent och delade ut fem fyrar till Dark Tranquillity.
Själv drömde jag om DT på riktigt i natt. I drömmen köpte jag efter konserten någon slags turnéhalsduk med låtlistan på. Irriterande nog minns jag inte vad som stod där, om det var riktiga DT-titlar, om det i så fall var en korrekt setlist (vilket jag förstås minns det som utan att egentligen minnas något) eller om det var något helt annat...

Where Death Is Most Alive

Ikväll kommer det inte att se ut så här...



... utan mer så här:



Det fantastiska livebandet Dark Tranquillity spelar på Trädgårn i Göteborg (kl 22.00), turnéavslutning med Marionette (kl 20.00) och Avatar (kl 20.55) som uppvärmare, så det blir en göteborgsk helkväll på alla sätt.

Bring It On

I torsdags - i USA alltså - gästspelade favorit-slayern Eliza Dushku som FBI-agent i Big Bang Theory. I Sverige har Kanal 5 hunnit ungefär till mitten av säsong tre, så det är svårt att räkna ut när vi får se The Apology Insufficiency, sjunde avsnittet av säsong fyra.

Här är i alla fall en trailer.



Efter rollen som Faith i Buffy vet vi ju att Eliza Dushku excellerar i rollen som motspänstig men spänstig. Ikväll gör hon det i cheerleadingfilmen Bring It On, som sänds klockan 18.05 på Kanal 5. Det är något speciellt med cheerleadingfilmer, i hur de lyckas vara både underhållande och outhärdliga. Att Eliza Dushku - och Clare Kramer, Glory från Buffy säsong fem, i rollen som cheerleadingbitch - är med i den första Bring It On, gör den förstås mer sevärd.

Drinking Song?

Wine: [oajn], vin, något man dricker, oftast gjort av vindruvor.

Grape: [grejp], druva, vindruva, något man äter eller gör vin av.

Vine: [vajn], ranka, vinranka, slingerväxt.

Grapevine: [grejpvajn], vinranka, djungeltelegraf (rykte).

Grapewine: vindruvsvin?

Animalize

Jag missade tyvärr min favoritförfattare, den vassa Jenny Diski när jag var i London i september. Själv verkar hon inte helt nöjd vare sig med sin insats på Foyles eller det politiska läget just nu.

Ser istället fram emot att läsa hennes nya bok som kom ut igår, What I Don't Know About Animals.

Förlaget beskriver boken så här:
What does Jenny Diski know about animals? She's really not sure. There is, however, one thing of which she is certain: our relationships with and attitudes to animals are worth thinking about. In What I Don't Know About Animals, she shows why. She sets out to investigate what she does and doesn't know about animals. She remembers the stuffed cuddly creatures from her childhood; the animal books she read; the cartoons she watched; the strays she found; the animals who have lived and still live with her; the animals she has observed close up, and those she has feared. She examines human beings, too, and the way in which they have looked at, studied, treated and written about the non-human creatures with whom we share the planet. Subtle, intelligent and brilliantly observed, What I Don't Know About Animals is an engaging look at what it means to be human and what it means to be animal.

Visst låter det intressant?

Den som inte hinner, orkar eller av andra skäl vill ta sig an en hel bok kan läsa Jenny Diskis dagbok och sporadiska blogginlägg hos London Review Of Books. För den som inte läst hennes årsgamla text om våldtäkt rekommenderas den.

Day And The The Shade

Jag gillar hösten. De fina dagarna när himlen är klarblå och på något sätt högre än vanligt och trädens löv lyser i varma nyanser.
Sedan finns de där andra andra dagarna, när solen är som ett spöke, dagen grå och kall och sedan kommer kvällen.

Ikväll spelar Katatonia på Brew House i Göteborg. Deras musik och melankoliska drag får mig att tänka på de där andra dagarna.



De fina dagarna får mig däremot att tänka på Wales. Där det i och för sig kan regna rejält. För länge sedan när jag intervjuade walesiska popbandet Catatonia gav jag dem faktiskt en cd med svenska Katatonia. Tyvärr fick jag aldrig höra vad de tyckte.

He Who Travels Far

Uppenbarligen är det inte bara jag som anser att mongolisk strupsång är bland det mest brutala som går att frambringa. Ikväll spelar Hanggai från Peking och Inre Mongoliet i på Planetafestivalen i Göteborg - i somras suppträdde de på den stora hårdrocksfestivalen i Wacken. Med hästfela och allt. Där ser man.

Hanggai hörde jag först i radioprogrammet Klingan för några veckor sedan, glömde - som med så mycket annat - bort att jag tänkt kolla upp dem, men blev påmind genom Patrik Lindgrens recension i GP.

Hela gruppens senaste platta He Who Travels Far går att höra på nätet. Det är vackert, infångande och annorlunda.

Kvällens konsert äger rum på kulturkuset Kåken i Härlanda.


En bonus, när jag ändå är inne på strupsång: Sheldon i Big Bang Theory som framför tuvinsk strupsång (tuvinerna lever i södra Sibirien).