Metal Party

Obegriplig krock på genrefestivalen

När Tori Amos, Slayer och Kraftwerk krockade på Roskildefestivalen 1998 fick man liksom skylla sig själv om man ville se alla tre. Lite samma sak var det på årets Sweden Rock, med King Diamond och Slade bredvid varandra. En bred musiksmak lönar sig inte alltid.

Det är särskilt svårt med krockarna på en genrefestival. Inte minst för en festival med relativt ensidig modern metalinriktning, som Metaltown. Att tvingas missa sista kvarten av Dark Tranquillity för att se Slayer är trist, liksom krocken mellan dödsmetallarna Vader och Hypocrisy. Det må vara hänt. Men en av krockarna på årets Metaltown har till och med genererat protestlistor på internet. Det är svårt att förstå hur en arrangör med fingertoppskänsla kan lägga Mastodon och Gojira samtidigt. Två band som har turnerat tillsammans, som båda har en progressiv inriktning och utvecklar såväl sig själva som genren. Som lockar samma publik och är kända för att vara riktiga monster live. Franska Gojira har dessutom inte varit i Sverige på ett tag och debuterar på festivalen.

Återväxten börjar nämligen bli något att tänka på även för Metaltown: många av årets artister har uppträtt tidigare, inklusive toppnamnen Slayer (2007), Marilyn Manson (2009) och In Flames (premiäråret 2004 samt 2008 och 2010). Så länge banden levererar behöver det inte vara ett problem, och bland de 51 artisterna finns flera säkra kort och tillräcklig variation (bortsett från könet förstås). Ett trevligt inslag är en helt ny scen med fokus på den riktigt hårda och mörka musiken.

Logistik och transporter tänker jag däremot inte bekymra mig om. Gratis bussar utlovas, camping och parkering har utökats. Efter förra årets kaos kan jag inte tänka mig att arrangörerna vågar annat än att lösa det.

Och det är en lyx att ha en högklassig metalfestival så nära stan. Att få se världsartister och inte minst svenska världsartister. Hur man än vrider och vänder på det är det stort att ett Göteborgsband toppar festivalen.

Missar inte:
Fredag: Within Temptation
Lördag: Dark Tranquillity

Publicerad i Göteborgs-Posten 120614.

Choices

Svårt val ikväll, Mikael Stanne från Dark Tranquillity som pratar film med Orvar Säfström på Göteborgs filmfestival, eller Bring Me The Horizon på Trädgårn. För min del blir det konsert. Mest för att det är svårare att se Bring Me The Horizon än Stanne i den här stan...

Where Death Is Most Alive

Ikväll kommer det inte att se ut så här...



... utan mer så här:



Det fantastiska livebandet Dark Tranquillity spelar på Trädgårn i Göteborg (kl 22.00), turnéavslutning med Marionette (kl 20.00) och Avatar (kl 20.55) som uppvärmare, så det blir en göteborgsk helkväll på alla sätt.

Void Of Tranquillity

En halvtimme kan kännas futtigt, men det är bättre än inget. P3 Live lyckas dessutom hitta många bra liveband. Kvällens akt är ett av mina favoritband: Dark Tranquillity.
Klockan 20.30 ikväll hörs låtar från spelningen på Getaway-festivalen i somras.

Praktiskt är att den som inte kan eller ids sitta vid radion på kvällen kan lyssna via nätet senare. Till exempel på Jean Grae live från Pustervik.
Dark Tranquillity kan alla dessutom se live när deras turné når Sverige i början av november.

Så här skrev jag om bandets spelning på Trädgår'n i Göteborg i september 2007:

Dark Tranquillity - ett av väldens bästa liveband

Efter att ha sett dem klockan tolv på dagen på Sweden rock och klockan två på natten i Hultsfred är det skönt att få uppleva Dark Tranquillity på rätt tid och plats.
För det kan vara på hemmaplan som de kommer bäst till sin rätt, och stämningen som sprids mellan scen och publik är ovanligt värmande.
Sextetten är en av de bästa liveakter jag sett, och efter 18 år utvecklas och överraskar de fortfarande. De musikaliska detaljerna är lika tydliga live, och samspelet mellan gitarr och keyboard överträffas av få. Men de kan vara ännu bättre. Anmärkningen gäller framför allt upplägget, där de bränner av sina mest publikfriande alster - The wonders at your feet, ThereIn, Final resistance- under första hälften av konserten, för att sedan fokusera på nya Fiction. Misery's crown skiner, men responsen blir inte densamma.
När sångaren Mikael Stanne i sista låten kastar sig ut i publikhavet - och tryggt bärs fram av många armar - har de ändå segrat.
Dark Tranquillity hör till de band som inte fått den uppskattning och framgång de är värda. Men nu börjar det mer kännas som om det är lyssnarna som får skylla sig själva för vad de missar.

Betyg: 4
Publik: Drygt 700.
Bäst: De musikaliska detaljerna som går fram lika starkt live som på skiva.
Sämst: Bandet kan ännu bättre.

(Publicerat i Göteborgs-Posten 20070907.)

Where Death Is Most Alive

Staden där döden är mest levande, är det Göteborg tro? Ja, under nittiotalet kunde det nog kännas så i alla fall.

Ikväll firar Dark Tranquility, en av stadens största förkämpar för metal, tjugoårsjubileum. Detta med biovisning av sin nya dvd Where Death Is Most Alive.



Dokumentärdelen Out Of Nothing är kul att se - många gamla bilder, kommentarer både från bandet och utomstående - även om den ur journalistisk synpunkt kunde ha varit bättre.
Själva konsertfilmen, inspelad i Milano förra året, har jag inte hunnit titta på ännu, men den ska enligt ryktet vara fantastisk. Och eftersom Dark Tranquillity är ett enastående liveband stämmer det säkert.

Dvd:n biovisas på Roy i Göteborg ikväll, med en efterfest på Henriksberg. Dessutom spelar Slaughter Of The Bluegrass - ett Stockholmsband som ganska drastiskt tolkar om death metallåtar - live. Tydligen innan filmvisningen, enligt påpekande från en läsare.