Metal Party

Obegriplig krock på genrefestivalen

När Tori Amos, Slayer och Kraftwerk krockade på Roskildefestivalen 1998 fick man liksom skylla sig själv om man ville se alla tre. Lite samma sak var det på årets Sweden Rock, med King Diamond och Slade bredvid varandra. En bred musiksmak lönar sig inte alltid.

Det är särskilt svårt med krockarna på en genrefestival. Inte minst för en festival med relativt ensidig modern metalinriktning, som Metaltown. Att tvingas missa sista kvarten av Dark Tranquillity för att se Slayer är trist, liksom krocken mellan dödsmetallarna Vader och Hypocrisy. Det må vara hänt. Men en av krockarna på årets Metaltown har till och med genererat protestlistor på internet. Det är svårt att förstå hur en arrangör med fingertoppskänsla kan lägga Mastodon och Gojira samtidigt. Två band som har turnerat tillsammans, som båda har en progressiv inriktning och utvecklar såväl sig själva som genren. Som lockar samma publik och är kända för att vara riktiga monster live. Franska Gojira har dessutom inte varit i Sverige på ett tag och debuterar på festivalen.

Återväxten börjar nämligen bli något att tänka på även för Metaltown: många av årets artister har uppträtt tidigare, inklusive toppnamnen Slayer (2007), Marilyn Manson (2009) och In Flames (premiäråret 2004 samt 2008 och 2010). Så länge banden levererar behöver det inte vara ett problem, och bland de 51 artisterna finns flera säkra kort och tillräcklig variation (bortsett från könet förstås). Ett trevligt inslag är en helt ny scen med fokus på den riktigt hårda och mörka musiken.

Logistik och transporter tänker jag däremot inte bekymra mig om. Gratis bussar utlovas, camping och parkering har utökats. Efter förra årets kaos kan jag inte tänka mig att arrangörerna vågar annat än att lösa det.

Och det är en lyx att ha en högklassig metalfestival så nära stan. Att få se världsartister och inte minst svenska världsartister. Hur man än vrider och vänder på det är det stort att ett Göteborgsband toppar festivalen.

Missar inte:
Fredag: Within Temptation
Lördag: Dark Tranquillity

Publicerad i Göteborgs-Posten 120614.

The Last Dance

Upptäckte en otippad länk mellan de två senaste konserterna jag sett: syntbandet VNV Nation har gjort en remix på en låt av hårdrocksbandet Within Temptation.
Discodansant blir ännu mer discodansant. Men frågan är hur fria händer VNV Nation egentligen fick?

Fire And Ice

Bredd, kompetens och kraft

Egentligen skulle Within Temptation ha spelat här i våras – men bara ett par dagar efter att de släppte sin femte platta i mars födde sångerskan Sharon den Adel sitt tredje barn. Fadern är gitarristen Robert Westerholt. Inte konstigt att turnén blev flyttad. Och den som väntar på något gott har i det här fallet inte väntat förgäves.

Holländarna har alltid levererat ett genomtänkt överdåd på scenen. Med The unforgivning som är en ambitiös konceptskiva, ackompanjerad av seriealbum och kortfilmer, är det förvånande att de inte tagit tillfället i akt att utöka det visuella ännu mer. Storbildsskärmen är visserligen flitigt använd, men den enda som numera bär ens i närheten av genomtänkta scenkläder är Sharon den Adel.

Också det rakare och poppigare soundet från The unforgiving får ta stor plats, med nästan hälften av kvällens låtar. Även om Within Temptation ibland haft svårt att hitta balansen mellan det svulstiga och det skira är de starkare när de tar ut svängarna. I jämförelse blir det tydligt att alla nya låtar, på samma sätt som Iron, skulle mått väl av en hårdare och tuffare livebehandling. Inledningen med albumets fyra första sånger blir mjäkig, till och med svajig, vilket säkert också beror på inskolningen av två färska medlemmar. En är svenske gitarristen Stefan Helleblad (som ersätter Westerholt på scen).

Men sedan, när gruppen går tillbaka drygt tio år till Ice queen med sina ljusa, kvittrande sång och befriande hårda The howling lyfter det. Och då lyfter det ordentligt. Uppenbarligen är det inte bara jag som föredrar det storvulna, symfoniska och gotiska metalanslaget. Även om bandet verkar ha valt en ny och på vissare sätt enklare inriktning visar de under resten av konserten upp sin bredd, kompetens, kraft och melodiförmåga. Och en sak är sig lik: det är Sharon den Adel som är stjärnan.

Symfonisk metal
Within Temptation
Trädgår’n
Publik: Utsålt, cirka 1100.
Bäst: The howling.
Sämst: Att inte alla nya låtar fått hårdare skrud live.
Betyg 4

Publicerad i Göteborgs-Posten 111027.