Visar inlägg med etikett jenny diski. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jenny diski. Visa alla inlägg

tisdag 25 januari 2011

Till den skrivande kvinnans försvar

Äntligen, brukar en filur skrika varje gång Nobelpriset i litteratur tillkännages. Äntligen, kände jag när en roman av Jenny Diski, en av de mest läsvärda nutida författarna, till sist översattes till svenska. Givetvis i spåren av hennes mer publikt framgångsrika reseskildringar/
memoarer, men ändå. Det var på tiden. (Att hennes debut översatts och glömts bort räknar jag inte med.)

Till den skrivande kvinnans försvar innehåller många insiktsfulla tankar, och är en sannolik historia (den är baserad på verkliga mäniskor). Min recension av boken finns att läsa i Göteborgs-Posten. Själva boken bör förstås också läsas!

måndag 13 december 2010

Vår Julskinka Har Rymt

Worst blogger ever? Jag vet att jag är en kandidat till titeln, i alla fall vad gäller uppdateringsfrekvensen...

Nu har jag åtminstone lyckats åstadkomma en krönika till GP, om Jenny Diski, grisar och verklighetspreception: Djurplågeri - men inte i år.

fredag 5 november 2010

Animalize



Jag missade tyvärr min favoritförfattare, den vassa Jenny Diski när jag var i London i september. Själv verkar hon inte helt nöjd vare sig med sin insats på Foyles eller det politiska läget just nu.

Ser istället fram emot att läsa hennes nya bok som kom ut igår, What I Don't Know About Animals.

Förlaget beskriver boken så här:
What does Jenny Diski know about animals? She's really not sure. There is, however, one thing of which she is certain: our relationships with and attitudes to animals are worth thinking about. In What I Don't Know About Animals, she shows why. She sets out to investigate what she does and doesn't know about animals. She remembers the stuffed cuddly creatures from her childhood; the animal books she read; the cartoons she watched; the strays she found; the animals who have lived and still live with her; the animals she has observed close up, and those she has feared. She examines human beings, too, and the way in which they have looked at, studied, treated and written about the non-human creatures with whom we share the planet. Subtle, intelligent and brilliantly observed, What I Don't Know About Animals is an engaging look at what it means to be human and what it means to be animal.

Visst låter det intressant?

Den som inte hinner, orkar eller av andra skäl vill ta sig an en hel bok kan läsa Jenny Diskis dagbok och sporadiska blogginlägg hos London Review Of Books. För den som inte läst hennes årsgamla text om våldtäkt rekommenderas den.

fredag 4 december 2009

No Excuse

Tydligen hade jag mer att säga än jag trodde om Polanski och våldtäkt i allmänhet.
I dagens GP har jag skrivit en krönika om det.

Fast den bästa texten jag läst om ämnet är fortfarande Jenny Diskis text i London Review Of Books. Läs den!

torsdag 26 november 2009

Repulsion

Idag bestämde en schweizisk domstol att Roman Polanski kan bli fri mot borgen. Den firade filmregissören kämpar för att slippa bli utlämnad till USA där han är åtalad för att ha utnyttjat en trettonårig flicka sexuellt. Ett åtal han när det begav sig flydde landet för att slippa.
Att det hände på 1977 och att han nu är 76 år gammal och inte har fysik för att sitta i fängelse har fått flera kulturpersoner världen över att anse att han borde slippa rättegång. Men en våldtäkt är en våldtäkt även om det var länge sedan.

Efter att ha läst vad författaren Jenny Diski skriver i London Review Of Books om fallet, och om hur hon själv blev våldtagen som tonåring har jag inte så mycket att tillägga.
Hon avslutar "Let’s still call it rape-rape and not worry too much about Polanski’s present sleeping arrangements."

Läs hela Jenny Diskis text här.

onsdag 5 augusti 2009

My generation



Jenny Diski är en briljant författare. Med ett krispigt språk och en torr brittisk humor, som hon sprider även i de svartaste stunder - och sådana finns det gott om i hennes böcker, både romanerna och resebiografierna.
Hennes senaste alster är en essäbok om sextiotalet, The Sixties. Den - och åttiotalet - har jag skrivit en krönika om i dagens Göteborgs-Posten.