Hero Of The Day

Omvälvande år för Metallica

Det har varit en lång resa för Metallica på väg till kvällens konsert på Ullevi.
Bella Stenberg berättar om åren som satt svarta och ljusa avtryck i bandets kropp och själ.

1963
I augusti 1963 höll Martin Luther King sitt berömda I have a dream-tal. På var sin sida världen föddes samma år två killar som skulle få helt annan dröm: James Hetfield i Downey, Kalifornien och Lars Ulrich i Gentofte, Danmark.
James Hetfields föräldrar var strikt troende Christian Scientists, något som präglat honom som människa och textförfattare. Bland annat ansåg de att bara gud kan bota och att människor inte ska använda mediciner och sjukvård. James mamma Cynthia avled i cancer 1979.
Lars Ulrichs pappa Torben var jazzmusiker och en framgångsrik tennisspelare, vilket påverkade sonens karriär. När Lars som sextonåring flyttade till USA var det för att bli tennisspelare.

1983
Det var maj 1981 som Lars fick tag på James genom att annonsera i en lokaltidning i Los Angeles. I oktober samma år bildades Metallica. De andra medlemmarna, undantaget gitarristen Dave Mustaine, är det ingen som längre bryr sig om.
1982 släppte Metallica sin första låt Hit The Lights på en samling och scendebuterade. Det var det året som radarparet såg basisten Cliff Burton och värvade honom – och flyttade till San Francisco för hans skull.
Men det var 1983 som de fick skivkontrakt och spelade in sin debutplatta, med arbetsnamnet Metal Up Your Ass. De åkte till New York för att spela in, men väl där bestämde de sig för att sparka den aggressive och missbrukande Mustaine. Kirk Hammett, gitarrist i Exodus, flögs dit som ersättare.
Det var helt enkelt 1983 som Metallica blev det klassiska Metallica samt släppte den genredefinierande debuten Kill ’Em All, en av de allra första thrash metal-skivorna.

1986
Med Ride The Lightning 1984 förfinade och breddade Metallica sin stil och med Master Of Puppets, släppt i mars 1986, uppnådde de perfektionism. Skivan nådde så högt som plats 29 på Billboardlistan trots sitt extrema innehåll. Metallica var redo att erövra världen och på god väg att göra det.
Så enkelt skulle det inte bli. Den 27 september, tidigt på morgonen, när gruppen var på väg från Stockholm till Köpenhamn, fick turnébussen sladd och körde av vägen i Dörarp, norr om Ljungby. Cliff Burton, då 24 år, avled efter att ha kastats ut genom ett fönster och klämts fast under bussen.
Olyckan kunde ha varit slutet, men gruppen bestämde sig för att Burton skulle ha velat att de fortsatte. Av de 40 som provspelade som ny basist en månad senare valdes Jason Newsted från Flotsam and Jetsam, och turnerandet upptogs.

1991
Med …And Justice For All 1988 tog sig Metallica för första gången in på Billboards topp tio, gjorde sin första video för One och blev Grammynominerade.
Från att stadigt ha varit på väg uppåt tog de 1991 ett jättekliv, med plattan som kallas Metallica eller The Black Album. Den gick in som Billboardetta – vilket även de fyra följande studioskivorna gjort – och blev oväntat en angelägenhet för mainstreampubliken. Där fanns fem hitsinglar, bland annat Enter Sandman och Nothing Else Matters – bandets första kärleksballad, och en innerlig sådan – men samtidigt fick kvartetten höra en hel del hårda ord för att lämnat för mycket av thrashen bakom sig. Skivan blev en brytpunkt, såväl för dem som fansen.
Metallica turnerade på plattan i nästan tre år, och det svarta albumet har sålt i över 22 miljoner exemplar världen över.

1996
Om Metallica trodde att de fått känna på publikens dubbelsidighet tidigare fick de nu känna på något mycket värre. Fem år hade gått sedan hitskivan och ett helt år hade använts till inspelning. Förväntningarna var stora, Metallica sades ha återuppfunnit sig själva. Load var en mer bluesig, långsam skiva, vars låtar sällan spelas live numera. Mer kontroversiellt än stilbytet, ansåg vissa, var att medlemmarna hade klippt sig och poserade i gangsterinspirerade kostymer på omslaget.

2000
2000 bevisade Metallica att det gick att göra en stadiumturné utan en aktuell skiva i ryggen – något de fortsatt med – men det var ändå inget bra år: demon till I Disappear läckte och spelades på radion. Läckan spårades till fildelningssajten Napster, där även bandets gamla plattor fanns gratis och olagligt. Metallica stämde Napster och hundratusentals användare blockerades.
Att flera andra artister var inblandade verkar de flesta ha glömt, liksom Metallicas generositet mot fans som tidigare fått spela in konserter – och att bandet sedan 2004själva gör alla sina konserter tillgängliga på nätet.

2001
2001 skulle bli ännu värre. Den 17 januari slutade basisten Jason Newsted, framför allt eftersom han inte fick lov att syssla med andra musikaliska projekt.
Som om inte det var nog blev James Hetfield i juli inlagd på avvänjningsklinik samtidigt som bandet skulle gå in i studion. Plötsligt var både inspelningsplanerna och bandets framtid osäkra. Det gick så långt att de anlitade en psykolog för att komma framåt. Inspelningen och den processen skildras i dokumentären Some Kind Of Monster 2004.

2011
30 år in i karriären ska Metallica göra något de aldrig gjort förut: spela i Indien. Ännu mer oväntat är att de för första gången spelat in musik tillsammans med någon annan (Marianne Faithfulls vokalinsats på The Memory Remains räknas inte) och att denna någon är Lou Reed. De träffades på 25-årsjubileet för Rock and Roll Hall of Fame i 2009 (samma år som Metallica blev invalda). När de tio låtarna blir offentliga, och i vilken form, är ännu inte bestämt.
Samtidigt som kvartetten tittar framåt ärar de sitt förflutna, med de så kallade The Big 4-konserterna tillsammans med de tre andra band som också ansågs vara thrashens stora på åttiotalet: Slayer, Megadeth och Anthrax.

Metallica
Bildades: 1981 i Los Angeles.
Medlemmar: James Hetfield, sång och gitarr, Kirk Hammett, gitarr, Lars Ulrich, trummor, Robert Trujillo, bas.
Album: Kill ’Em All 1983, Ride the Lightning 1984, Master of Puppets 1986, ...And Justice for All 1988, Metallica 1991, Load 1996, ReLoad 1997, Garage Inc. (covers) 1998, S&M (live med symfoniorkester) 1999, St. Anger 2003, Death Magnetic 2008.

Publicerad i Göteborgs-Posten 110703.