Eld

Apokalypsen kommer närmare


I dagarna utkommer Eld, uppföljningen på den uppmärksammade ungdomsromanen Cirkeln. En fin kombination av fantasy och realistisk svensk vardagstristess, skriver Bella Stenberg.

Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Cirkeln blev en succé och välförtjänt August-nominerad. Otippat eller självklart – en fantasy för ungdomar fast förankrad i den nedgångna bruksorten Engelsfors.
I första boken började de utvalda – som då inte visste att de var häxor – gymnasiet. I Eld är det dags för andra året. Sommarlovet har gått förbi i ett slags stiltje, men också en onaturlig värmebölja. Som visar sig vara just onaturlig. Apokalypsen närmar sig. Demonerna har blivit starkare, skiljelinjen mellan världarna svagare, magin så närvarande att naturen börjar påverkas. Det är inte alltid lätt för de utvalda – från början var de sju, nu finns bara fem kvar – att skilja på problem skapade av magi och verklighet.

Eld är en fin kombination av fantasy och realistisk svensk vardagstristess och tonårsproblematik. Välskriven och svår att lägga ifrån sig. Såväl äventyret som människorna och relationerna driver berättelsen framåt. De flesta utvecklas och förändras, ibland motvilligt.
Platsen och persongalleriet ger tillfälle att fundera över fördomar och framtidsförutsättningar kring klass och kön, men också över grupptryck och ansvarsfrågor i förhål- landet mellan individ, grupp och samhälle. Författarna visar fortfarande tydliga influenser från Buffy the vampire slayer, men eftersom jag håller den för världens bästa tv-serie klagar jag inte. Att inte bara ha en utvald är ett smart drag – det ger fler att identifiera sig med. Den smarta nörden, den mobbade tjockisen, den slampiga snyggingen, den trasiga alternativa, den osäkra mobbaren – som alla förstås är mer än sina schabloner. Läsaren får komma dem närmare i takt med att de lär känna sig själva bättre.
Däremot hade jag gärna sett lite tydligare återknytning till första boken. Vilka är de fem? De får nästan växa fram på nytt. Samtidigt får jag en känsla av att många kommer att se Eld mer som Linnéas bok (eller vem man har som favorit) än som en gruppskildring.

Men möjligheten till perspektivbyten och gruppens sammansättning är inte bara en av bokens styrkor – ensamma skulle tjejerna aldrig ha klarat sig. Inte nog med att de måste försöka förhindra apokalypsen (och gå i gymnasiet och ha ett kärleksliv) – de har mycket emot sig. Inte bara sina inbördes olikheter och inre tvivel utan även det maktfullkomliga Rådet (med ansvar för magi), gruppstyrda tonåringar och vuxenvärlden. Eld överraskar med ett par oförmodade vändningar: fienden – eller räddaren – är inte alltid den väntade.

LITTERATUR
Eld
Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Rabén & Sjögren

Publicerad i Upsala Nya Tidning 120505.

Circle

Magin finns även i det grå

Låt oss inte kalla Cirkeln för Sveriges mest omtalade ungdomsbok just nu, utan rätt och slätt för Sveriges mest omtalade bok. Låt oss heller inte jämföra den med Twilight – till det finns ingen anledning, utom möjligtvis förhandssnacket om en succé. Cirkeln är kommersiellt helt rätt, men också mer än så.
Att apokalypsen börjar i Bergslagen är lika sannolikt som att det skulle ske någon annanstans. Engelsfors är en nedgången bruksort med 13 000 invånare och 11,8 procents arbetslöshet. Här finns ingen framtid, och inte ens på gymnasiet som borde vara en nystart går det att undkomma sina gamla plågoandar.

Allt startar med ett självmord – eller är det ett övernaturligt mord? Ödet för samman sex tonårstjejer, en grupp sammansatt i bästa pojkbandsstil så att alla kan identifiera sig med någon. Den smarta nörden, den mobbade tjockisen, den snygga men trashiga, alternativtrockaren, den osäkra men utåt sett lyckade, mobbaren… det enda de har gemensamt är att de visar sig vara häxor. Motvilliga och okunniga nybörjare som måste samarbeta för att kunna rädda världen.
Persongalleriet och tjejernas nya makt ger tillfälle till både en samhällsdiskussion och ett klass- och könsperspektiv. Det är svårt att ta sig ut ur givna roller. Vuxenvärlden är heller inte till mycket hjälp.
Jag skulle kunna påpeka att det finns en hel del tydliga planteringar (jag hoppas på ett homosexuellt förhållande i trilogins nästa del), jag skulle kunna nämna alla inslag jag känner igen från Buffy the vampire slayer (skolan som ett ondskans centrum, en Utvald, ett byråkratiskt magiskt Råd) och annan fiktion, och jag skulle kunna klaga på att författarna skriver ”dom” istället för de och dem. Men det är onödigt.

Även om delarna inte är särskilt originella blir helheten i Cirkeln något nytt, och jag gläds åt en rapp, spännande och välskriven ockult spänningsroman. Det är bara att hoppas att unga läsare kan ta sig förbi det hinder som en gråtrist svensk småstad kan utgöra och i stället se att magin kan finnas överallt.

BOK
Cirkeln
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Rabén & Sjögren

Publicerad i Göteborgs-Posten 110504.