Honky Tonk Man

Country med startsträcka

Halvsunkiga barer, whiskey och ensamma män. Honky tonk och hillbilly deluxe. Kvinnorna saknas – eller är saknade.

Det är Dwight Yoakams värld. Cowboyhatten är nerdragen så långt att ögonen skuggas, boots, jeans och
jeansjacka obligatorisk klädsel. En knyck på benet eller en stel, långsam Elvisdans är enda ansatsen till showande.

Men rösten räcker. Dwight har en av countryns bästa; sonor,  böjlig, gråtmild men med äkta känslor. Det är lätt att tro på vad han sjunger. Men med över 25 miljoner sålda skivor är han förmodligen inte så olycklig som han ofta låter. Det grötiga mellansnacket – med en karriär även som skådis bor han i Hollywood, men är född i Kentucky – innehåller många småskratt.

I Sverige är vi inte bortskämda med högklassiga countrybesök, och Dwight kompenserar genom att spela hela 135 minuter. Men startsträckan är lång, ljudet inte perfekt, han är aningen hes och lite trött (kanske efter festivalen på High Chaparral kvällen innan), och att publiken är en av de stelaste i mannaminne gör att partyt
aldrig kommer loss ordentligt.

Konserten är tät på covers, och Dwight är en utmärkt omtolkare. Han gör alla låtar till sina egna. Merle Haggards Today I started loving you again bakas in i It won’t hurt, förmodligen kvällens enda lyckliga äktenskap. Sorgens och ensamhetens lovsånger kontrasterar mot den röjiga honkytonken. Av de egna styckena är det många som fattas, men Blame the vain, A thousand miles from nowhere, I’ll be gone och
Fast as you sticker ut.

Som kompositör har 55-åringen delvis omdefinierat modern country, och med sin ko-punk rörde han om ordentligt i grytan på 80-talet. Versionen av Johnny Cashs och June Carter Cashs Ring of fire är rebellisk, släpig och het. I samma anda går Joe Maphis ofta inspelade Dim lights, thick smoke (and loud, loud
music) där Dwight återknyter till Bakersfield.

Tolkningen finns med på skivan som kommer i höst – och det är på tiden, det är sju år sedan sist. Då blir det
upp till bevis om Dwight fortfarande är en artist som skapar tomorrow’s sounds today eller om han lever på sin röst, coolhet och stabila rykte. Något även en ojämn konsert visar att han kan göra resten av
karriären.

country
DWIGHT YOAKAM
Plats: Cirkus, Stockholm, 120617
Publik: 1450
Bäst: It won’t hurt. Och rösten.
Sämst: Den långa startsträckan. Och den gräsliga amerikanska förbandstjejen.

Publicerad i Borås Tidning 120619.

The Long Goodbye

Jag har fått en ny favoritlåt. En sådan där som jag kommer att spela om och om igen i ett par dagar. Och det tack vare så kallad ny teknik, eftersom den av någon obegriplig anledning inte blev utgiven. Michelle Branch sprang på en av sina - och mina - favoritartister Dwight Yoakam i Nashville, och befann sig plötsligt i studion med honom. Resultatet blev The Long Goodbye som hon nu låter alla ladda ner gratis.



Michelle Branch excellerar tydligen i låtar på temat "goodbye" - hennes Goodbye To You är med i ett av de både roligaste och sorgligaste Buffy-avsnitten, Tabula Rasa.