Beloved

Fullt ös hela vägen

Applåderna efter första låten, Chrome, vill aldrig ta slut. Inte bara för att syntpubliken älskar VNV Nation lite mer än andra band, utan för att Göteborgs syntare – för kvällen förstärkt med fans från grannländerna – verkar svältfödda. Det är inte enda gången åskådarna håller på att älska ihjäl bandet. Drygt två timmar senare, efter att Perpetual som alltid avslutat spelningen, fortsätter alla att sjunga. Och sjunga. Och sjunga.

Med tjurnacke och rakad skalle liknar Ronan Harris en engelsk – ja, ja, irländsk – fotbollshuligan. Men när han öppnar munnen är rösten förvånansvärt mild, som en vuxnare Vince Clarke. Sångarens glädje över responsen är genuin och smittsam. Förutom det positiva och självupplyftande budskapet är det till stor del Harris som gör VNV Nation speciella. Inte bara de mjuka och hittiga sångmelodierna, utan hur han springer i sidled framför instrumentalisterna, skämtar, berättar historier. Kommer till och med av sig i några av de mest spelade låtarna, vilket ger en överraskande organisk känsla. Livemusikerna på keyboard, välklippta och välkammade, rör genretypiskt knappt en min, men Mark Jackson showar loss bakom sina digitala trummor.

Med drygt 20 år bakom sig har bandet inga som helst problem att fylla tiden med favoriter. Inte heller med att sy ihop hårdare och plattare äldre låtar med det nya, mer melodiösa och poppiga. I botten finns hela tiden en taktfasthet och ebm-rotad danskänsla, och de blinkande ljusskärmarna är effektfulla, inte minst när ljuset släcks och de stiliga balkongerna från Storan plötsligt syns. Control växer till ett dansmonster av mörker och blinkande ljus, och det är tydligt att publiken inte diskriminerar låtarna från nya Automatic (som faktiskt tog sig in på svenska albumlistan!). Det är fullt ös helt igenom, men Illusion och Beloved sticker kanske ut mest. Och Små grodorna, förstås.

Synt
VNV Nation
Storans klubbscen fredag 111111
Publik: Utsålt.
Bäst: Glädjen och publikkontakten.
Sämst: Harris använder sin raspiga rösten för ofta.
Betyg: 4

Publicerad i Göteborgs-Posten 111113.