Living In A Box

Det här är fjärde gången för In Flames på Metaltown. Att de är profeter i sin hemstad är redan etablerat, senast på Scandinavium i november. Så egentligen behövs inte all den extra kryddning de slösar på publiken: fyrverkerier åt alla håll, ett gigantiskt gnistregn, ett överflöd av eldpuffar... Sammanlagt sägs det ha varit över tusen pyroeffekter.

Ändå är det inte pyrotekniken som imponerar mest utan öppningslåten Cloud connected – en tidig hit – där det skapas en illusion av att bandmedlemmarna står i varsin luftburen kub och spelar. Riktigt fräckt, oväntat och världsklass på alla sätt.

Om göteborgarna både på Scandinavium och den efterföljande klubbturnén försökt minska på storleken gör de tvärtom den här kvällen. Det är coolt. Och omväxling förnöjer.

Att bandet tillhör världseliten råder ingen tvekan om, men den här gången lyckas de inte visa fram sin allra bästa sida. Det strilande regnet (vilket i strålkastarljuset blir en specialeffekt i sig) och det klena ljudet gör sitt till. Men den ömsesidiga kärleken som var så påtaglig på novemberspelningen känns inte här. Det blir aldrig magiskt. En mellanspelning från In Flames är inte fy skam det heller – det klår en stor andel av festivalens startfält – men samtidigt går det inte att komma ifrån att det som borde varit en triumf därför blir något av en antiklimax.

Att In Flames publik fick Bananpiren och bron att svaja är enligt mytologin en av anledningarna till att Metaltown flyttat utanför stan. När den i mellansnacket något ofokuserade Anders Fridén ber åskådarna att hoppa för att sänka även det här området så att festivalen måste flytta in till centrum igen jublas det visserligen, men hoppen är inte vildare än de brukar vara på Only for the weak. Däremot tycks större delen av festivalbesökarna vara på plats.

In Flames
Blood stage, fredag
Bäst: Cloud connected med oväntade och storslagna effekter.
Sämst: Klent ljud (något som gäller fler band än In Flames).
Betyg: ***

Publicerad i Göteborgs-Posten 120616.