This Machine

På nittiotalet var Machine Head ett av de tongivande nya metalbanden. Att de live fokuserar så hårt på material från 2000-talet skulle kunna vara märkligt, men känns helt rätt. Det här är en grupp – och framför allt en sångare – som genomgått en resa. På förra årets platta Unto the locust har Robb Flynn knutit samman det mesta som är Machine Head.

I am hell är en tuff öppning, Locust en nästan proggig förening av det bandtypiska och softa med Flynn i sitt esse som sångare. Annars är det oväntade inte kvartettens starka sida.

Amerikanerna funkar bra på festival och publikuppslutningen är stor, det uppstår till och med en rätt rejäl circle pit. Men en del av detaljerna går förlorade och under bar himmel blir det ännu tydligare hur torftigt Flynns mellansnack är efter 21 år.

De röda och illande gröna ljuslyktorna skapar en misstanke om spännande effekter i mörker men på dagen är de bortkastade. Nu behöver inte Machine Head sådana effekter – musiken talar för sig. Inte minst när de till sist går tillbaka till begynnelsen och släpper loss i Davidian.

Nittiotalsmetal
Machine Head | Metaltown
Fire stage, fredag
Betyg: ***

Publicerad i Göteborgs-Posten 120615.