Dead Man's Party

Joss Whedon om Mitt Romney och hur hans framtida USA kommer att se ut. Dags att börja lagra konserver och lära sig parkour!

Cabin In The Woods

Det känns lite fånigt att bli så entusiastisk över en skräckfilm. Men jag är alldeles uppspelt. Och då är Cabin In The Woods ändå inte en perfekt film.

Grundstoryn är välbekant men berättelsen allt annat än skräckstandard. Fem ungdomar åker till en släktings stuga långt inne i den öde skogen för att festa, hänga och hångla. Inte ens den typiske rednecksnubben de träffar på vägen får dem att inse att skumma saker kommer att hända. Och skumma saker händer - både sådana som vi sett otaliga gånger i skräckfilmer och sådant som är helt oväntat. Någon övervakar dessutom allt som sker.

Joss Whedons och Drew Goddards film har varit otursförföljd och omtalad i flera år. Inspelningen startade redan 2009. I Sverige skulle den inte visas alls - men tack vare en fankampanj får vi se den. Tur är väl det. För det är se den man ska göra, inte titta på trailers och absolut inte läsa om den innan.

Whedon-typiskheter vilar tungt över hela filmen, som är en blandning mellan stereotyper och kitsch (medvetet, tror och hoppas jag) och briljans. Som vanligt återanvänder han skådisar från sina tv-serier, som Fran Kranz och Amy Acker, och som vanligt finns det ett budskap. "It's basically a very loving hate letter", säger Whedon till Total Film, och även en slags uppgörelse med skräckfilmen och det som Whedon inte gillar med den. Som ungdomar som uppför sig som idioter och tortyrpornografi. På flera plan handlar det om den fria viljan.

Det märks också att  kumpanerna från Buffy The Vampire Slayer och Angel har haft väldigt roligt, inte minst genom att skriva in representationer av sig själva (Hadley och Sitterson) och bryta mot alla sorters regler. Däremot noterar jag större objektifiering av den kvinnliga kroppen än jag är van vid hos Whedon - kanske en eftergift till genren, men ändå onödigt.

Den ärrade filmkritikern Roger Ebert noterar att "The Cabin in the Woods" has been constructed almost as a puzzle for horror fans to solve. Which conventions are being toyed with? Which authors and films are being referred to? Is the film itself an act of criticism?"


Det är klart det är en smart film. Det är ju Joss. Och att Buffy behövs även i den här världen står klart.


Skräck
Cabin In The Woods
Regi: Drew Goodard
Manus: Joss Whedon & Drew Goodard
Med: Kristen Connolly, Chris Hemsworth, Anna Hutchison, Fran Kranz, Jesse Williams, Richard Henkins, Bradley Whitford, Amy Acker
USA, 2012 (95 minuter)
Sverigepremiär 18 maj
Betyg: ****

Bitch Is Back

Idag kommer Last Gleaming, sista delen av Buffy The Vampire Slayer säsong åtta. I alla fall i USA. Jag har fått en känsla av att det kanske ballat ur en aning, och har dessutom ett par delar som jag måste läsa ikapp, så för min del är det okej att vänta på posten.

Dark Horse Comics firar i alla fall med att släppa ett slags soundtrack till säsongen. Medarbetarna - inklusive den store Joss - har listat varsin favoritlåt som de tycker passar till innehållet:

Elton John: Bitch Is Back
(Editor and Writer Scott Allie)

Black Sabbath: Heaven And Hell
(Letterer Jimmy Betancourt)

Idina Menzel: Defying Gravity
(Artist Georges Jeanty)

KT Tunstall: Black Horse In A Cherry Tree
(Artist Jo Chen)

Roxy Music: More Than This
(Colorist Michelle Madsen)

Menomena: Rotten Hell
(Editor Sierra Hahn)

Sarah Harmer: Uniform Grey
(Executive Producer and Writer Joss Whedon)

Dead Man's Party

Jag har nämnt Joss Whedon här förut. Mannen bakom Buffy the Vampire Slayer, Firefly, Dr Horrible och så vidare. Feministen som står bakom smarta teveserier som välförtjänt blivit kultförklarade, som skriver starka roller för kvinnor och undrar varför han får frågan om varför han gör det när alla som inte gör det slipper svara på det.
Idag fyller han 46 år. Det är värt att fira!

Space Cowboys

Är det hädelse att säga att Joss Whedon är Gud? Förmodligen. Men han är åtminstone en Skapare med stort S, framför allt av Buffy The Vampire Slayer, förmodligen den bästa teveserie som någonsin sänts, men också av den alltför kortlivade rymdserien Firefly, en slags science fiction-western.
Serenity är långfilmsuppföljaren, och sevärd även för dem som inte följt serien.
Ikväll klockan 22 visas Serenity på TV 6.

Living Doll

Eliza Dushku, känd och älskad som Faith, här som Echo.

Idag släpps första säsongen Dollhouse på dvd (på engelska). Jag har bara sett de två första avsnitten, så jag väntar med spänning på att få se hela första säsongen.

Att Joss Whedon inte lyckats lika bra som med Buffy vet jag redan, men även Dollhouse, som handlar om flickor som berövats sitt minne och programmeras om till olika roller för att utföra uppdrag eller hyras ut, har diskuterats mycket. Allt från om det handlar om prostitution till hur amerikanska teverecensenter bedömer vissa skådisar (eller förlåt, jag menar förstås skådespelerskor, för jag tror inte att många män skulle råka ut för samma kroppsfixerade recensioner som Eliza Dushku).

Jag återkommer garanterat i ämnet när paketet kommit från England och jag har hunnit titta.