It Doesn't Get Any Countrier Than This

Till sist har även svensk teve visat Country Music Awards 2010, och Gwyneth Paltrows omtalade framträdande. Hon sjöng bra, och Country Strong var en fin låt. Typiskt country på så många sätt. Men oj vad nervös hon såg ut.

Filmen Country Strong, om en countrystjärna på väg uppåt och en på väg neråt (Paltrow), där även countrystjärnan Tim McGraw och Leighton Meester (Gossip Girl) har stora roller, låter sevärd.



Vanligtvis brukar det alltid gå att hitta en artist på CMA som man kan räkna ut får ett brett genombrott snart (som Taylor Swift och Lady Antebellum) men något sådant såg jag inte i år.

Bland höjdpunkterna fanns Loretta Lynns korta framträdande, när hon hyllades av Miranda Lambert och Sheryl Crow.
Nykomlingsvinnarna Zac Brown Band ska jag definitivt kolla upp, liksom Dierks Bentley. Och så fanns det en låt som verkade sammanfatta mycket av vad countrymusik går ut på, Brad Paisleys This Is Country Music.

Coal Miner's Daughter

Född fattig i ett fattigt kolgruveområde 1934. Näst äldst av åtta syskon. Gift vid tretton års ålder. Fyra barn vid nitton års ålder och därefter tvillingar. En make som dricker och är otrogen.
Inget bra utgångsläge, eller hur?

Inte många skulle med det här i bagaget lyckas med samma sak som Loretta Lynn: Att skriva över 160 sånger, släppa 70 album, få tio albumettor och 16 singelettor på countrylistor, fyra Grammys och massa andra priser.
Hon var dessutom den första inom countryn som skrev sånger med feministisk vinkel. Det är inte konstigt att Jack White kallat henne sin favoritvokalist och att Neko Case gjort en cover på Rated X.

Ikväll - i natt - klockan 2.10 kommer den biografiska filmen Loretta på TV3. Den är sevärd. Och musiken hörvärd.