Götterdämmerung

Ett hårt jobb med stereotyper

Iron Sky är Finlands dyraste film någonsin, med Europarekord i crowdfunding, pengar insamlade på nätet. Med lockfrasen ”1945 flydde nazisterna till månen. 2018 är de tillbaka” är det inte konstigt att folk blivit nyfikna.

I hemlighet har fjärde riket etablerat en swastikaformad bas på månens mörka sida. När USA:s Sarah Palin-liknande president skickar ut två månfarare som ett pr-trick får månnazisterna tag på modern teknik och en svart man att albinosera. Det dröjer inte länge innan två spioner återvänt till jorden och nästlat sig in i presidentens pr-maskineri: sunt, rent och för fäderneslandet.

Kombinationen b-film och storslagna rymdeffekter samspelar, och klädsel och månarkitektur är genomtänkt. Men humorn är ojämn. Ibland smart, andra gånger ren buskis – samma sak gäller för skådespeleriet. Skämten om kvinnors kroppsbehåring och nordkoreanska raketer är osannolikt vältajmade med tanke på att filmen varit under produktion i sex år.

Manusförfattarna jobbar hårt med stereotyper. Sarah Palin och nazister är enkla måltavlor – men det är inte självklart vilka som är de onda eller de som blivit lurade. Framför allt är det världspolitiken och pr-spelet som får sig en känga. Och maktens ambitioner.

Iron Sky håller inte riktigt vad den lovar – invaderande månnazister borde vara ännu roligare – och att filmen inte kan bestämma sig för om den vill vara lågbudget, independent eller Hollywood får den att vackla. Men den har sin charm och är gjord med kärlek och nördkunskaper.

Science fiction-komedi

Iron sky

Betyg: ***

Regi: Timo Vuorensola

Med: Julia Dietze, Christopher Kirby, Götz Otto, Udo Kier m fl

Finland/Tyskland/Australien, 2012 (93 min)

Publicerad i Göteborgs-Posten 120418.

Carter's Choice

Action och överspel

Trailern gör inte John Carter rättvisa – det är faktiskt en hyfsat underhållande äventyrsfilm. Så länge man inte tänker för mycket på vem, hur och varför, utan skrattar åt den lustiga monsterhunden och nickarna åt andra rymdfilmer. En svag story och överspel kan hjälpas upp av action och effekter.

Tarzan-författaren Edgar Rice Burroughs – som själv finns med i handlingen – publicerade första berättelsen om John Carter 1912. Carter är filmens hjälte, men ingen förebild, en sydstatssoldat som på 1860-talet förflyttas till den döende planeten Mars (Barsoom) där tyngdlagen ger honom superkrafter. Där hamnar han mitt i ett nytt inbördeskrig. Marsianerna är gröna med fyra armar och horn, eller humanoider med flygskepp, klädda som romare. Och så finns det en kapabel prinsessa som oftast inte behöver räddas, men det behövs ju för att få in lite romantik.

Rymdmatiné

John Carter

Regi: Andrew Stanton

Med: Taylor Kitsch, Lynn Collins, Willem Dafoe m fl

USA, 2012 (132 min)

Betyg: **

Publicerad i Göteborgs-Posten 120309.

Miracle Day

Hittade precis en trailer för den fjärde säsongen av Torchwood, där teamet befinner sig i USA istället för i Wales. Slutrepliken var alldeles särskilt rolig.

Förra, bara fem avsnitt långa säsongen Children Of Earth var briljant, och även Miracle Day ser spännande ut. Inte minst premisserna: Death count 0000000,00000000. Hur ska det då gå för människan?
Och så är ju Jane Espenson med och skriver.

Som om inte det är nog blir det en webbserie också, Web Of Lies, där det ryktas att Eliza Dushku ska vara med.
"We have faith in Torchwood: Web of Lies. It's tru; there's an echo of my past work in this spinoff" har Jane Espenson sagt till Digital Spy.

Första avsnittet har premiär 7 augusti.