En helt äkta stjärna
Sex av hans åtta album har legat etta på countrylistan (och högt på vanliga Billboard), förra året vann han Entertainer of the year på Country Music Awards (som han också varit värd för i fyra år). Kort sagt: Brad Paisley är en av de största inom modern country i USA – men i Europa, där den sortens country inte är kreddig, är han nästan okänd. I alla fall utanför den blandade och entusiastiska skara som släpper loss när han för första gången spelar här.
Det visar sig snabbt att Brad Paisley är en stjärna. En äkta amerikansk sådan. Med stor bildskärm, ramp ut i publiken och fyra mikrofoner att röra sig mellan. Säker i sin roll som underhållare, laddad men avslappnad, skämtsam och ödmjuk.
Dessutom är han en stilsäker och känslig gitarrist, som använder instrumentet väl både i solon och som förstärkare av mellansnacket.
Paisley hamnar nära vanlig rock ibland men korsar aldrig gränsen, med god hjälp av bandet The Drama Kings. Men allra närmast når han ensam med akustisk gitarr.
Det amerikanska blir mastigt att sätta i sig ibland, men Paisley navigerar trovärdigt mellan ämnen som att vilja plocka fästingar från sin käresta, leriga däck, dagens kändiskultur och fejkade internetidentiteter, utan att något av det känns fel. I This is country music lägger han sig på metanivå och hyllar genren samtidigt som han kärleksfullt kommenterar allt som gör den fel och ohipp.
Sammantaget blir det samtidscountry förankrad i traditionen, kommersiell men äkta, sentimental och humoristisk. Och en lyckad och väldigt amerikansk lördagskväll.
Country
Brad PaisleyLisbergshallen, lördag 27 augusti
Publik: Inte slutsålt, men nästan fullt.
Bäst: Paisley ensam med gitarr i Whiskey lullaby; ännu vackrare med publikens hjälp.
Sämst: I’m still a guy är rätt fånig.
Betyg: 4
Publicerad i Göteborgs-Posten 110828.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar