Visar inlägg med etikett live. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett live. Visa alla inlägg

måndag 18 februari 2013

Sister, Sister

"Melodi nummer tre, text och musik Klara och Johanna Söderberg: Hard believer". Det senaste året har First Aid Kit varit allas älsklingar, från kritiker till skivköpare, från Svensktoppslyssnare till hipsters. Den här kvällen är det Klara som skämtar om att Göteborgspubliken missar Melodifestivalen, och med helt rätt tonfall presenterar låten. Det skulle vara intressant att se hur det hade gått.

Systrarna spelade i stan två gånger förra året (och värmer upp för Patti Smith i sommar), ändå är det fullsatt. De har nu förstärkning av en smålänning på trummor och en engelsman på mandolin och pedal steel. Alldeles lagom, även om det särskilt i inledande In the morning och Blue känns som om musiken inkräktar på sången. Ghost town, som spelas helt o-elektriskt, är riktigt fin och bitterljuv.

Bland det bästa med First Aid Kit är de får allt att verka så enkelt. Humorn och ödmjukheten. Låtarna är vackra, men aldrig väna. Man kan tycka att de kanske inte är så unika, rent musikaliskt och melodiskt. Men när allt stämmer, från röster till utstrålning, spelar just det liten roll. Vad gäller stämsången konkurrerar systrarna med det amerikanska toppskiktet.

Det årsgamla albumet The lion’s roar är nästan sönderspelat och sönderälskat så det är uppfriskande med stadigt countrylunkande Marianne's son och de två helt nya, Heaven knows och en odöpt. Däremot hade jag hellre hört andra covers än på Simon & Garfunkel och Bob Dylan. Som tajta syskon och med litet band borde det finnas utrymme för spontanitet (att de tappar bort sig och börjar om med Wolf räknas inte).

De är så unga och redan så mytomspunna. Det har har nästan blivit ett mantra hur duon fått Patti Smith att fälla tårar och så vidare. Nu senast var det Kim Gordon – från Sonic Youth – som twittrade om systrarnas mamma när de vann Nordic music prize och låten Emmylou som spelades hippa tv-serien Nashville.

Det finns liksom ingen ände på lovorden. Det känns helt rättvist. Och självklart att det blir slutsålt igen.

Konsert
Countryfolkpop
First Aid Kit
Konserthuset, Stora salen,130216
Publik: Utsålt.
Bäst: The lion's roar där Johannas rörelser och vilda headbangande dessutom förkroppsligar låtens mörker och intensitet.
Sämst: Det blir stelt med sittande publik.
Betyg:****

Konsertrecension publicerad i Göteborgs-Posten 130217.

lördag 19 januari 2013

Gold Medal

Det här är ett test, så det kan hända att jag ger upp... Men planen är att rapportera direkt från P3 Guld på Scandinavium. Med telefonen. Så det går nog inte så snabbt.

19.40. Studiomannen säger hej. Det ekar.
Programledarna Soran Ismail och Martina Thun hälsar också.

19.47. Uppvärmning med två andra radioprogamledare som vill få alla att göra en mobilvåg. Det går sådär.

19.59. De nominerade får instruktioner. Tacktal max en minut.

20.01. Stämningen höjd. Men det är lite glest framför scenen. Ljuset dämpas...

20.03. Nu börjar det! Direktsändning i P3! Med inspelad humor. Och Christer på scen för att presentera programledarna. Första artisten är Icona Pop.

20.06. Hård dansmusik och ett svartvitt rutmönster bakom duon. De börjar få feeling och studsar ut på rampen men publiken dansar inte lika mycket.

20.09. Oavsett om jury eller publiken röstat är det patriarktet som styr säger Soran. Och basister kan hoppa över tacktalen.

20.11. First Aid Kit delar ut första priset. De rappar lite Dylan. Årets hiphop/soul är: Labyrint.

20.13. Labyrint säger shit och tackar mamma.

20.25. Loreen uppträder. En ny låt. Antar jag. Dansmusik med Loreenflummig vinkel. Anonym. Snyggt med en ljusramp som fälls ner. Kandidat till galans knäppaste kläder.

20.20. Yohio i glitter och morgonrufs delar ut årets pop: El Perro Del Mar.

20.23. Sarah Assbring ska ha barn vilken dag som helst och tackar via inspelning.

20.24. Norlie & KKV. Första artisterna med liveband. Musikerna är vitklädda med även ansiktena täckta. Mysklädsmumier.

20.29. Olof Wretling delar ut livepriset Guldmicken. Han tror att någon har bajsat på trofén. Måttliga applåder. Vinnare: Maskinen.

20.33. Oj, kastade de ut priset i publiken eller såg jag fel? Kandidat till fullaste talet.

20.35. Alina Devercerski live. Bäst hittills även om det varit roligare med en fartigare och hårdare låt än Det är dark nu.

30.37. Titiyo delar ut årets grupp. Årets gruppsex, skämtar hon. Då skulle de nominerade inte vara musiker utan hela Sveriges radio.
Vinnare: Kent.

20.44. Titiyo pratade för länge. Kent är inte på plats. Istället för tacktal ett trumsolo av Mikkey Dee från Motörhead. En tolkning av Kräm, påstås det.

20.46. Ett balkandiscoband gör ett medley på årets låtar.

20.49. Sanna Bråding delar ut pris till årets låt. Vinnare: Icona Pop.

20.52. Icona Pop säger wow och tackar en massa folk,

20.53. Soran Ismail är rolig, och ganska vass. Skämtar gärna om artisterna. Som Kent och Swedish House Mafia. Och en SD-gliring: Jag vet inte hur vi gör i ditt land men här i Sverige har vi kösystem.

20.55. Gnucci live med Vaz, Mash-up International och ett gäng sambamusiker. Kul koreografi och medryckande (men det vore skönt med lite rock på scenen snart). Timbuktu gästar. Uppåt 25 personer som dansar och hoppar runt.

21.00. Emma Knyckare delar ut pris till årets nykomling. Kent utsätts för skämt igen. Vinnare: Norlie & KKV.

21.04. De säger också shit och tackar mamma och pappa. Kul att alla nominerade nykomlingar utom en uppträder på galan. 

21.05. Nu är det hårt. Uppfriskande! Ghost. Munkar i bandet och som rekvisita. Sångaren, dödspåven, ser elak ut men musiken är inte så extrem som man luras att tro av det visuella. 

21.09. Soran har sett vilka som är med i hemliga Ghost: bland andra Dogge och Molly Sandén.

21.10. Musikhjälpens programledare på scen. Tackar för hjälpen.  Delar ut årets rock/metal. Vinnare: Meshuggah. 

21.13. Meshuggah tackar alla som röstat och alla som orkat hänga med. 24 år efter första skivan tycker de att det var på tiden.

21.16. Linnea Henriksson live med en massa silverkonfetti. Timo Räisinen gästar.

21.18. Soran har superhjältedräkt. Han ville heta Super-Soran men initialerna funkade inte...

21.19. Huvudrollsinnehavarna i Torka aldrig tårar utan handskar delar ut årets dans. Vinnare: Swedish House Mafia.

21.22. SMH tackar kort via inspelning.

21.22. Johnossi med en ny låt. Martin Hederos på klaviatur. Det låter väl som det ska. Två tjejer i publiken dansar macarena. Ett snömoln av vit konfetti sprutas ut.

21.26. Radioprataren Kakan delar ut pris till årets artist. Kortaste snacket hittills. Att det bara är kvinnor nominerade känns helt rättvist. Vinnare: Linnea Henriksson.

21.29. Linnea kan vara kvällens lyckligaste vinnare.

21.30. Nästan mest jubel: två biljetter till efterfesten delas ut till någon i publiken.

21.31. Timbuktu och Damn! avslutar galan. Det funkar alltid.






tisdag 27 oktober 2009

Hysteria

Stockholm, Hovet i lördags. Utsålt Muse. Fantastiskt, förstås. Muse har verkligen tagit ännu ett steg uppåt, vilket torde varit svårt med tanke på vilket enastående liveband de redan är.
De som kallar Muses musik för stendöd och "antitesen till allt som rockmusik ska vara" har verkligen missat något. Synd för dem.
(Och det där med recensioner av The Resistance är som sagt något jag ska återkomma till.)

Köpenhamn, Parken igår. Nog närapå utsåld konsert den också. Mycket folk var det i alla fall. Och en ännu bättre konsert. Mycket för att jag hade ståplats - på vänster sida av scenen, för att se mer av Matt, förstås - men också för att de hade ännu lite fler skärmar och en låtlista med Uprising först. En perfekt öppningslåt som får publiken på tå direkt. Och så Knights Of Cydonia som oslagbar avslutning.

Jag skulle kunna se en till konsert idag utan att tröttna. Särskilt som de varierar låtlistan sådär lite lagom.

Vad som var tråkigt i Stockholm var att arrangerande AEG frestats att trycka in lite för mycket folk, ett hundratal fans som fick se konserten från sidan eller snett bakifrån. Där satt även recensenterna - varav vilka flera redan från början inte har "förstått" musiken - vilket är att göra bandet en otjänst.

Min recension av Stockholmskonserten kommer i Sweden Rock Magazine framöver.
För övrigt en tidning vars blivande chefredaktör Martin Carlsson gav Musekonserten fem getingar i Expressen.