Imitatör av rang
Maria Möller gör inte, som vanliga människor, en monolog. Hon inleder med en polylog, en terapisession hon har med sig själv där bland andra Ulla Skoog, Regina Lund, Sverker Olofsson och till och med drottning Silvia blandar sig i. Tempot är rappt vilket sätter fingret på både styrkan och svagheten i föreställningen. Den energiska Möller är en röstimitatör av rang, men hon lämnar för lite tid till fördjupning av rollfigurerna.
Med sig på scenen har hon fem samspelta musiker, men räknat alla röster hörs det nog ett femtio-tal personer på scen. De ”vanliga” låtarna, om än med egenskriven musik och i vissa fall innerligt framförande, sänker tempot och passar inte riktigt in. När hon däremot härmar artister som Kate Bush, Patti Smith och en robotlik Jennifer Rush hörs spontana applåder. För att inte tala om när hon driver med en handfull svenska sångerskor – det är en av kvällens fullträffar.
Sång och musik öppnar fantastiska möjligheter för en komiker, och jag önskar att Möller kunde utnyttja det ännu mer.
Den något svajiga röda tråden är hennes röstmissbruk och uppväxten i Västerbotten, och vi får möta allt från tonårsbrudar till överklasstanter (röster som känns igen från tidigare) och höra flera skilda musikstilar, både som parodi och på allvar. Det är definitivt som röstimitatör, särskilt musikalisk sådan, hon är roligast. Möllers vardagshumor har hög igenkänningsfaktor i publiken, och stämningen är varm. Men hon vill visa alla sina talanger och försöker trycka in allt för mycket i föreställningen, från tyngdlyftning (95 kilo) till livsvisdomar. Det gör showen splittrad och pratig när hon istället borde renodla.
Jag funderar också på om hon den här premiärkvällen – hon är kvar i Göteborg hela mars – tänkte tanken att det var just åttonde mars. Eller om hon tyckte att det sa tillräckligt att hon gav röst åt så många coola kvinnor.
Musik och humor
Maria Möller
Ska de va’ så här?
Regi: Lars Bethke
Manus, musik, sångtexter: Maria Möller, Stefan Wiik, Henrik Janson, Lottie Johanson
Lisebergsteatern, torsdag 8 mars 2012
Publik: Cirka 450
Bäst: Musikhumorn
Sämst: Splittrat och lite för långt
Betyg: ***
Publicerad i Göteborgs-Posten 120309.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar