Start Of Something New

Som sagt, sommaren är över och jobbet startar. Eller skolan, för både elever och lärare. Och det kan vara lika nervöst för lärarna som för eleverna. Det skildrar franska Jo Hoestlandt i boken Frökens nya klass, lämplig för barn på lågstadiet.
Min GP-recension finns här.

And Another Thing...

Om en bok, en sång eller en film är riktigt bra brukar den sippra in i andra delar av populärkulturen. Som Douglas Adams kultförklarade romanserie Liftarens guide till galaxen.

Trots att författaren är död sedan nio år kom det en fortsättning tidigare i år, Och en grej till... av Eoin Colfer.
Jag tycker faktiskt att han lyckas med uppgiften. Min GP-recension finns här.

Och ett exempel på kulturell korsbefruktning nedan.

The Boys Are Back In Town

Förra helgen toppade The Expendables filmlistan i USA, och sägs ha dragit in 35 miljoner dollar.
Så bra är filmen inte, en old school-action utan häftiga tekniska vapen men massa pangpang och explosioner, där Sylvester Stallones gäng av legosoldater är som ärrade rockstjärnor som inte längre är lika bra som förr men som heller inte kan något annat. Allra minst leva vardagsliv.
Jag recenserade filmen för GP och gav filmen en tvåa i betyg.

Drown Soda

Tru Blood-drickor har jag sett både i affärer och på restaurang, men jag har inte orkat smaka. Tydligen är det ju blodapelsin ... och inte blod.

Vad det är i Buffy-drickorna, Jones Buffy The Vampire Slayer Soda mer än socker och färgämnen får jag nog aldrig veta. För de säljs ju bara till boende i USA och Kanada. Men fina är de i alla fall: Xander's Strawberry Lime Elixir, Buffy's Blue Bubblegum, Giles's Grape Potion, Willow's Green Apple Witch's Brew, Twilight's Old Moon Orange & Cream and Dawn's a Centaur! Root Beer.

Slaughter Of Innocence

Sommaren eller åtminstone semestern är slut, i alla fall för de flesta. Tittar man på dagens Göteborgsväder är det nästan höst. Regn och grått. Passande med en biofilm, kanske?

Förra veckan såg jag Ajami, en israelisk Oscarsnominerad film som utspelar sig i just Ajami, en stadsdel i Jaffa. Ett slags kriminaldrama som inte tar upp den stora konflikten i området utan de många små. Trots att den nästan helt saknar ljusglimtar (trailern beskriver faktiskt inte filmen särskilt väl) är den sevärd.
Min GP-recension finns här.

Parklife

Det är mycket musik i Göteborg ikväll. Själv kommer jag att vara på Parksommar på Storans parkering, där Casablanca, Bullet och Crashdïet spelar - och jag pratar. Jag är nämligen kvällens konferencier.

Imperfect Harmonies

I måndags gjorde Serj Tankian en fin konsert i Göteborg (min kollega Kalle Malmstedt recenserade i GP, men min intervju finns tyvärr inte på nätet).

Idag gör Serj Tankian något för första gången, nämligen spelar i Armenien, i huvudstaden Jerevan. Något han såg äkta storögt entusiastisk ut över.
- Det blir spännande och speciellt, även om jag inte är född där eller har bott där. Jag har vänner som varit där, och de säger att det var myckt annonser. Jag har ingen nära släkt kvar, fast nu kommer hela landet att vara släkt med mig – alla är mina kusiner, särskilt när gästlistan ska göras!

I början av september kommer Serjs andra soloplatta Imperfect Harmonies (min recension kan ni läsa i Sweden Rock Magazine framöver) men han har fullt upp även med andra saker: i år även utgivningen av sin andra poesibok, Glaring Through Oblivion ("Text och musik är mer kraftfullt, men i poesin får jag ut mer idéer, man behöver inte upprepa den förbannade refrängen!"), nästa år är det äntligen premiär för musikalen Prometheus Bound, han skriver på en symfoni samt en bok om andlighet och rättvisa, som inleds med något som Dalai Lama sa när de träffades.

Kanske, med betoning på kanske, hinner jag någon gång skriva här om allt det som Serj sa under intervjun som inte fick plats i GP-artikeln.
Här är i alla fall ett klipp från en av de många nya låtar som Serj premiärspelade i Göteborg, Yes, It's Genocide, med sång på armeniska.

Borders Are

Ikväll spelar Serj Tankian på Trädgår'n i Göteborg. Med sig har han inte bara rockmusiker, utan även musiker från symfonikerna. Kan bli spännande.
Lika spännande är att jag om en halvtimme ska träffa Serj Tankian. Resultatet av det mötet kommer i GP imorgon.

Kung Fu Fighting

Vi var många som såg filmen Karate Kid på åttiotalet. Som minns "wax on, wax off" och de andra repetativa rörelserna. Och som fick en viss lust att sparka och slå på saker - på ett snyggt sätt, förstås.
Den nya Karate Kid med Will Smiths och Jada Pinkett Smiths son Jaden i huvudrollen mot Jackie Chan handlar inte alls om karate. Den handlar om kung fu. Från arbetslöshetens Detroit flyttar en änka med sin son till Peking. Där upprepar sig historien nästan scen för scen. Fast med kung fu, då. Och en utflykt till Wudangbergen där de ser wuxiainspirerade munkar träna, och egen träning på kinesiska muren. Snygga scener, men mer turistinformation än filmiskt nödvändigt.
Jag har recenserat filmen för GP, med en tvåa i betyg. Och jag måste erkänna att den gjorde mig lite sugen på att börja träna wing chun igen.

Blonde On Blonde

Det går inte att säga att man inte vill vara en förebild. Så länge någon ser dig finns risken (chansen) att den personen tar efter dig.
I dagens GP har jag skrivit en krönika, om Blondinbella (som är aktuell med boken Egoboost!) och vikten av förebilder.