Gold Medal

Det här är ett test, så det kan hända att jag ger upp... Men planen är att rapportera direkt från P3 Guld på Scandinavium. Med telefonen. Så det går nog inte så snabbt.

19.40. Studiomannen säger hej. Det ekar.
Programledarna Soran Ismail och Martina Thun hälsar också.

19.47. Uppvärmning med två andra radioprogamledare som vill få alla att göra en mobilvåg. Det går sådär.

19.59. De nominerade får instruktioner. Tacktal max en minut.

20.01. Stämningen höjd. Men det är lite glest framför scenen. Ljuset dämpas...

20.03. Nu börjar det! Direktsändning i P3! Med inspelad humor. Och Christer på scen för att presentera programledarna. Första artisten är Icona Pop.

20.06. Hård dansmusik och ett svartvitt rutmönster bakom duon. De börjar få feeling och studsar ut på rampen men publiken dansar inte lika mycket.

20.09. Oavsett om jury eller publiken röstat är det patriarktet som styr säger Soran. Och basister kan hoppa över tacktalen.

20.11. First Aid Kit delar ut första priset. De rappar lite Dylan. Årets hiphop/soul är: Labyrint.

20.13. Labyrint säger shit och tackar mamma.

20.25. Loreen uppträder. En ny låt. Antar jag. Dansmusik med Loreenflummig vinkel. Anonym. Snyggt med en ljusramp som fälls ner. Kandidat till galans knäppaste kläder.

20.20. Yohio i glitter och morgonrufs delar ut årets pop: El Perro Del Mar.

20.23. Sarah Assbring ska ha barn vilken dag som helst och tackar via inspelning.

20.24. Norlie & KKV. Första artisterna med liveband. Musikerna är vitklädda med även ansiktena täckta. Mysklädsmumier.

20.29. Olof Wretling delar ut livepriset Guldmicken. Han tror att någon har bajsat på trofén. Måttliga applåder. Vinnare: Maskinen.

20.33. Oj, kastade de ut priset i publiken eller såg jag fel? Kandidat till fullaste talet.

20.35. Alina Devercerski live. Bäst hittills även om det varit roligare med en fartigare och hårdare låt än Det är dark nu.

30.37. Titiyo delar ut årets grupp. Årets gruppsex, skämtar hon. Då skulle de nominerade inte vara musiker utan hela Sveriges radio.
Vinnare: Kent.

20.44. Titiyo pratade för länge. Kent är inte på plats. Istället för tacktal ett trumsolo av Mikkey Dee från Motörhead. En tolkning av Kräm, påstås det.

20.46. Ett balkandiscoband gör ett medley på årets låtar.

20.49. Sanna Bråding delar ut pris till årets låt. Vinnare: Icona Pop.

20.52. Icona Pop säger wow och tackar en massa folk,

20.53. Soran Ismail är rolig, och ganska vass. Skämtar gärna om artisterna. Som Kent och Swedish House Mafia. Och en SD-gliring: Jag vet inte hur vi gör i ditt land men här i Sverige har vi kösystem.

20.55. Gnucci live med Vaz, Mash-up International och ett gäng sambamusiker. Kul koreografi och medryckande (men det vore skönt med lite rock på scenen snart). Timbuktu gästar. Uppåt 25 personer som dansar och hoppar runt.

21.00. Emma Knyckare delar ut pris till årets nykomling. Kent utsätts för skämt igen. Vinnare: Norlie & KKV.

21.04. De säger också shit och tackar mamma och pappa. Kul att alla nominerade nykomlingar utom en uppträder på galan. 

21.05. Nu är det hårt. Uppfriskande! Ghost. Munkar i bandet och som rekvisita. Sångaren, dödspåven, ser elak ut men musiken är inte så extrem som man luras att tro av det visuella. 

21.09. Soran har sett vilka som är med i hemliga Ghost: bland andra Dogge och Molly Sandén.

21.10. Musikhjälpens programledare på scen. Tackar för hjälpen.  Delar ut årets rock/metal. Vinnare: Meshuggah. 

21.13. Meshuggah tackar alla som röstat och alla som orkat hänga med. 24 år efter första skivan tycker de att det var på tiden.

21.16. Linnea Henriksson live med en massa silverkonfetti. Timo Räisinen gästar.

21.18. Soran har superhjältedräkt. Han ville heta Super-Soran men initialerna funkade inte...

21.19. Huvudrollsinnehavarna i Torka aldrig tårar utan handskar delar ut årets dans. Vinnare: Swedish House Mafia.

21.22. SMH tackar kort via inspelning.

21.22. Johnossi med en ny låt. Martin Hederos på klaviatur. Det låter väl som det ska. Två tjejer i publiken dansar macarena. Ett snömoln av vit konfetti sprutas ut.

21.26. Radioprataren Kakan delar ut pris till årets artist. Kortaste snacket hittills. Att det bara är kvinnor nominerade känns helt rättvist. Vinnare: Linnea Henriksson.

21.29. Linnea kan vara kvällens lyckligaste vinnare.

21.30. Nästan mest jubel: två biljetter till efterfesten delas ut till någon i publiken.

21.31. Timbuktu och Damn! avslutar galan. Det funkar alltid.

This Is How It Goes

Det första jag tänker på i samband Aimee Mann är hur hon med emfas säger ”Man, I hate playing vampire towns.” Inte i verkligheten – förstås – men som gästartist på stans enda klubb i ett avsnitt av Buffy the vampire slayer. Men på Pusterviks balkong är det inga vampyrslagsmål utan helt tomt. 

Aimee Mann har film och tv att tacka för mycket. Det märks inte minst på publikens gensvar när hon halvvägs genom konserten kör en sekvens låtar från Magnolia: Save me ensam med gitarr, en avskalad Wise up och den suggestiva Harry Nilsson-covern One. Som förväntat är det höjdpunkten.

Sångerskan debuterade som soloartist för 20 år sedan, och plockar låtar från hela karriären. Men det är förra årets album Charmer, hennes första på fyra år, som bär upp spelningen. Mann har ett mainstreamsound med inslag av singersongwriter, pop och rock (och nära till country) som på ett sätt är opersonligt men samtidigt väldigt distinkt. Både hon och hennes avmätta sångsätt är märkligt tidlösa. Skivans bästa spår Living a lie – duettgästen James Mercer från The Shins ersätts live av uppvärmaren Ted Leo – presenteras med en lång utläggning av hur Mann träffade manusförfattaren och tv-producenten Aaron Sorkin och kanske, eventuellt diskuterade ett slags musikalprojekt ihop med honom. Den här låten är ett test hon gjort, en duett mellan två typiska, odrägliga musikerkaraktärer. Det är bara att hoppas att musikalen blir verklighet.

Aimee Mann är både smart och rolig. Snabb med att haka på utrop från publiken men håller ändå distansen och säger inte så mycket. Förra och första gången jag såg henne – på Trädgår’n 2008 – gjorde hon ett rutingig. Även här startar det stelt, men växer och blir varmare. Det är väl bara att acceptera att hon, trots sina förutsättningar, inte är någon sprudlande scenpersonlighet.

Rock

Aimee Mann

Pustervik (Stora klubben), 130116

Publik: Runt 370.

Bäst: Magnoliasekvensen.

Sämst: Att sången nästan inte hörs i Lost in space.

Betyg:***

Konsertrecension publicerad i Göteborgs-Posten 130117.

Staden Göteborg

Snart drar Gothenburg Sound Festival igång - tio metalband från Göteborg som spelar på Trädgårn ikväll och imorgon samt utställning om genren (Gothenburg sound, alltså) och talkshow på Storan.

Gammalt och nytt möts, eller återförenas. Som Ceremonial Oath ikväll. Dem recenserade jag redan 1992 i Borås Tidning. Gamla synder, eller vad kallas det? Efter det har det blivit många recensioner av Göteborgsband, men också ett antal artiklar och krönikor om fenomenet. 

Så det är kul med en festival som hyllar stadens musik. Och på tiden. Det tyckte Matt Heafy från Trivium också, när jag pratade med honom inför festivalen.



Ett riktigt stort dragplåster saknas, men det finns gott om intressanta band ändå.

Fredag:

• 18.00-18.30  Deals Death
• 19.00-19.30  DeathDestruction
• 20.00-20.45  Snowy Shaw
• 21.15-22.15  Ceremonial Oath
• 22.45-00.00  Engel

Lördag:

• 18.00-18.30  Minora
• 19.00-19.30  The Resistance
• 20.00-20.45  Nightrage
• 21.15-22.15  Gardenian
• 22.45-00.00  Dream Evil