Stranded (Haiti Mon Amour)

Nyttiga känslor på Haiti

Den tropiska skogen sträcker sig nerför bergsslänten och lämnar bara en tunn strandremsa innan det turkosblänkande havet tar vid.
Himlen är oskyldigt blå och vi är så långt man kan komma från bilderna vi är vana vid från Haiti: korruption, katastrof, svält, sjukdom, elände. Paradise Cove gör definitivt skäl för sitt namn.
Egentligen skulle han ha gått på universitetet, berättar guiden med en axelryckning. Han hade precis börjat, men så kom jordbävningen för ett år sedan. Nu finns det inget universitet mer. Så mycket annat måste byggas upp innan man kan tänka på högre utbildning. Minst fem år kommer det att ta, gissar han. Fast det är förstås inget som sägs under rundturen. Där handlar det om medicinalväxter och hur man gör jordnötssmör för hand - inte om att tre fjärdedelar av Haitis invånare saknar elektricitet eller att den närliggande byns befolkning nästan fördubblats efter att så många lämnat huvudstaden efter jordbävningen. Hur avslutar man egentligen ett sådant samtal? Ha en trevlig dag och lycka till med att bygga upp ditt land!?

En vik bort ankrar kryssningsfartyget med drygt 3 200 gäster. En grillad lunch serveras på företagets privata halvö, avspärrad för lokal­befolkningen och nyligen upprustad med faciliteter och turistleksaker för 55 miljoner dollar. Drygt 500 haitier är anställda eller drar in pengar via hantverksmarknaden. Det är uppenbart att turistnäringen handlar om både utsugning och arbetstillfällen. Jag funderar på om jag verkligen kan säga att jag varit på Haiti, samtidigt som det någonstans skaver med all bekvämlighet. Känslan är inte skön, men nyttig.
Att resa är en balansgång, och kan trots goda intentioner innebära en försämrng för andra. Fredrik Sträng, en så kallad äventyrare, skriver i boken K2 på liv och död om en bergsklättringsexpedition; en bland många slående motsägelser är hur mycket skräp klättrarna lämnar efter sig. Äventyrandet blir ett i högsta grad individualistiskt och egoistiskt resande.

En av teserna på Världskultur­museets tankeväckande utställning om resande och flykt är att resande tar kål på fördomar. Men resandet kan precis lika gärna stärka fördomarna och Destination X kunde hetat Dom andra, som museets nyöppnade utställning. Kontrasterna förstärks med foton på ett poolparty bredvid båtflyktingar, med föremål som tappats på flykt mellan Mexiko och USA och en hylla med allt skräp som vi under namnet souvenirer samlar på oss. Kanske är det gemensamma att vi söker något annat, men det är stor skillnad om man är på väg till eller från något.
Kryssningsbåten tar i alla fall med sig allt sitt avfall från Haiti. Inklusive oss passagerare.

Kulturrönika publicerad i Göteborgs-Posten 20 februari 2011.

Between The Lines

Titeln är Tjejer & musik, men det är en inspirationsdag för alla som vill hålla på med musik. Idag mellan klockan 12 och 17 är det fri entré och fullt upp på Frölunda kulturhus. Bland annat spelar Silversystrar och William och det finns workshops och föreläsningar.

En av föreläsningarna, Mellan raderna i musikjournalistiken, ska jag hålla. Den som vill veta vad det handlar om ska vara på plats klockan 15.00.

På kvällen blir det mer musik, Baskery och Cherry Tess And Her Rhythm Sparks, men då kostar det pengar att gå in.

Walk Like An Egyptian

Musik kan vara ett mäktigt vapen. Om varför just hårdrock kan vara ett ännu mäktigare vapen och användas politiskt i muslimska länder har jag skrivit en krönika i dagens GP, Hård rock smart vapen.

Den som vill läsa mer kan kolla in rapporten Headbanging Against Repressive Regimes.

I krönikan nämner jag också banden Barzakh från Tunisien (det finns band med samma namn även i Pakistan och Indonesien), Scarab från Egypten och The Kordz från Libanon.

Wuthering Heights

Den här låten spelades på P4 (Göteborg) nyss. Och den är ju faktiskt väldigt bra.

Over The Hills And Far Away

Empty Rooms borde varit den första låten jag hörde med Gary Moore. I tv-programmet Bagen någon gång på åttiotalet. Och bättre blev det.
Nu rapporteras det att Gary Moore har gått bort, endast 58 år gammal. Enligt BBC avled han tidigt på söndagsmorgonen.
Sedan Moore övergick till blues har jag inte lyssnat mycket på honom, men de gamla låtarna står sig, och det är alltid trist när någon går bort i förtid.

A Study In Scarlet

Elementärt, min käre Watson. Eller hur det nu var Sherlock Holmes sa eller inte sa.
Sevärd är den i alla fall, den moderniserade och BBC-producerade Sherlock som SVT1 nu visar. Snyggt genomförd, smart och humoristisk. Martin Freeman och den för mig tidigare okände Benedict Cumberbatch passar väl i rollerna.

På söndag klockan 21 visas del två, Den blinde bankiren. Del ett, En studie i rosa, finns på SVT Play fram till midnatt imorgon.
Tredje avsnittet heter The Great Game och sänds nästa helg, och verkar inte ha fått något svenskt namn ännu.

Choices II

Det är lustigt med att lika många människor kan ta så olika mycket plats. Ett utsålt Trädgår'n, till exempel, känns inte alls lika trångt med en ung Bring Me The Horizon-publik som samlas framför scenen, som med en armkorsande äldre hårdrockspublik. Det är skönt att drabbas av den energin, både från och framför scenen, även om man känner sig lite gammal.

Så visst valde jag rätt i måndags. Nu visar det sig att britterna snart kommer tillbaka till stan (nåja, Säve) för Metaltown, och där lär det bli ett ordentligt ös. Fast jag måste erkänna att jag faktiskt gillade Architects mer i måndags.