Music & Lyrics

Det här är vad jag gör ikväll:

Omtumlade laddar vi om efter senaste succén och bjuder in till Klubb Text #3 med temat musik. Hur skriver man om musik? Hur gör man upplevelsen intressant för läsaren? Hur undvi­ker man att bara bli en del av musik branschens PR-maskin och hur kommer det sig att musiktext…andet fortfarande domineras av vita män?

Det är några bland alla frågor vi tar oss an den 20:e april tillsammans med en eminent panel bestående av: Anton Gustavsson, kulturjourna­list och chefredaktör för musiktidskriften Novell. Elin Fredrikson, biträdande redaktör på Göteborgs-Postens kultur– och nöjesredaktion som skrivit Olle Ljungströms biografi. Bella Stenberg, kultur– och musikskribent i bland annat Sweden Rock Magazine och Borås Tidning.

Lars Lilliestam, professor i musikvetenskap vid Institutionen för kulturvetenskaper vid Göte­borgs Universitet. Författare till bland annat Musikliv: Vad människor gör med musik — och musik med människor.

Som vanligt bjuds det på billig mat och öl, Christian håller i det kniviga litteraturquizet och bakom skivspelarna står inga mindre än Gladpacket som senast ställde till med ett hejdund­rande svettigt dansgolv på Textivalfesten.

Tider:

17 Klubb Text öppnar

17.30 Panelsamtal

20.30 Quiz

22.00 Glad lätta av öl, text och fint sällskap tac­kar vi för oss

Jazzhuset 20/4

17–22

18 år

Frivillig entré

Radio Mali

Kvällens konsert på Nefertiti i Göteborg. Fatoumata Diawara är född i Elfenbenskusten av malinesiska föräldrar. Nu bor hon i Frankrike dit hon rymde - eftersom hennes släkt inte ville låta henne ha en artistisk karriär. Ska bli spännande inte bara att se henne uppträda utan också att höra vad hon har att säga.

Götterdämmerung

Ett hårt jobb med stereotyper

Iron Sky är Finlands dyraste film någonsin, med Europarekord i crowdfunding, pengar insamlade på nätet. Med lockfrasen ”1945 flydde nazisterna till månen. 2018 är de tillbaka” är det inte konstigt att folk blivit nyfikna.

I hemlighet har fjärde riket etablerat en swastikaformad bas på månens mörka sida. När USA:s Sarah Palin-liknande president skickar ut två månfarare som ett pr-trick får månnazisterna tag på modern teknik och en svart man att albinosera. Det dröjer inte länge innan två spioner återvänt till jorden och nästlat sig in i presidentens pr-maskineri: sunt, rent och för fäderneslandet.

Kombinationen b-film och storslagna rymdeffekter samspelar, och klädsel och månarkitektur är genomtänkt. Men humorn är ojämn. Ibland smart, andra gånger ren buskis – samma sak gäller för skådespeleriet. Skämten om kvinnors kroppsbehåring och nordkoreanska raketer är osannolikt vältajmade med tanke på att filmen varit under produktion i sex år.

Manusförfattarna jobbar hårt med stereotyper. Sarah Palin och nazister är enkla måltavlor – men det är inte självklart vilka som är de onda eller de som blivit lurade. Framför allt är det världspolitiken och pr-spelet som får sig en känga. Och maktens ambitioner.

Iron Sky håller inte riktigt vad den lovar – invaderande månnazister borde vara ännu roligare – och att filmen inte kan bestämma sig för om den vill vara lågbudget, independent eller Hollywood får den att vackla. Men den har sin charm och är gjord med kärlek och nördkunskaper.

Science fiction-komedi

Iron sky

Betyg: ***

Regi: Timo Vuorensola

Med: Julia Dietze, Christopher Kirby, Götz Otto, Udo Kier m fl

Finland/Tyskland/Australien, 2012 (93 min)

Publicerad i Göteborgs-Posten 120418.

Koloss

Meshuggah

Koloss

Nuclear Blast/ Ada Nordic

Betyg: ***

Metal

Om man är matematiken som många andra baserar sina byggen på, vad gör man då? 25-årsjubilerande Meshuggah ändrar i det lilla – i riktning mot ett mer organiskt sound och större groove. Att skivan är svenskarnas minst komplexa sedan nittiotalet märks mest i jämförelse med dem själva. Koloss – en välvald titel – låter omisskännligen Meshuggah, från den första helfrontsattacken via otaliga taktbyten till den stillsamma instrumentala ödesvisan.

Gruppen rör sig i gränslandet mellan extrem metal, frijazz och modern konstmusik, och visar sedvanlig massiv kraft men är faktiskt aningen mer lättillgängliga. På gott och ont – för jag har ännu inte hittat kroken som drar in mig i låtarna och får mig att stanna där. Och den behövs.

Publicerad i Borås Tidning 120404.

The Phantom Of The Opera

Operaledningen borde höja rösten, skriver musikskribenten Bella Stenberg om sexismdebatten.

Lady Macbeth från Mtsensk. Jag har inte sett föreställningen på Göteborgsoperan, och just nu vill jag helst inte alls gå på operan – inte för att föreställningen verkar ha en bristande genusmedvetenhet, utan för hur operans ledning förhåller sig till det.

I ett panelsamtal nyligen nämnde Expressens kritiker Gunilla Brodrej uppsättningen av Sjostakovitjs opera som exempel på ”den manliga regiblicken”, med scener som ”förhärligar den råa manliga sexualiteten”. Operans dramaturg Göran Gademan, med i panelen, förstår inte alls kritiken. Han frågar på hennes blogg varför hon går i baklås så fort man visar en kvinna med stor sexuell aptit på scenen, och skrattar på sin Facebooksida (öppen för alla) tillsammans med andra operaprofiler åt att hon ”behöver ett rejält kylskåpsknull”. I torsdags outade Brodrej hans språkbruk i en artikel. ”Läs detta” twittrar Malena Ernman flera gånger. Det är ”toppen av ett isberg”.

Det är inte sexismen och de brutala orden som förvånar, utan Göteborgsoperans reaktioner. Operachefen Lise-Lotte Axelsson menar att ”det är tråkigt” – vad är det för ordval!? – och ”har blivit en olycklig sammanblandning mellan vad som är ett privat och ett offentligt samtal”.
Inte ens i privata sammanhang borde någon i hans position säga sådant. Att Gademan själv fortfarande inte förstått framgår i fredagens Expressen. Han angriper person och inte sak, kallar Facebookordväxlingen för en ”lekfull omtolkning” och Brodrej för rabiat. Det blir liksom spiken i kistan – hur ofta används det ordet om en man?

Sådant här är aldrig okej. Särskilt inte från en kulturinstitution som finansieras med allmänna medel.

Publicerad i Borås Tidning 120401.