Tyvärr hann jag inte se så mycket på filmfestivalen, men jag hann i alla fall med Sally Potters nya film Rage. En film om modeindustrin, kändishysterin, egoism och nya, snabba medier. Ett modehus ska ha visning, men catwalken förvandlas till rena krigsscenen.
Den unge studenten Michelangelo filmar alla inblandade med sin mobil, säger att det är till ett skolprojekt men lägger ut det på internet. Det for oväntade konsekvenser.
Jag håller med om det min kollega Maria Domellöf-Wiik skriver i sin recension: "Oheliga allianser mellan pr-maskineriet, mediaindustrin och designbossarna blottläggs med en filmestetik som bevisar att less is more. Judi Dench är obetalbar som cynisk modeskribent och Jude Law rent fantastisk som transexuell kändismodell."
Men vad som också är viktigt - väldigt viktigt - att påpeka är att Rage enbart består av Michelangelos filmklipp. Alltså närbilder eller halvkroppsbilder mot enfärgad bakgrund. Det kräver att man är förberedd för att kunna uppskatta det hela filmen igenom... och till och med då riskerar det att bli enformigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar