Jag såg teveprogrammet Debatt förra veckan, bland annat en diskussion om jämställdhet i skolan - utifrån filmen Tusen gånger starkare, som jag skrivit om tidigare - och en om minkfarmar och djurplågeri.
Det som ibland kan fascinera mer än själva ämnena är hur onyanserade och slutna för att lyssna på motståndarnas argument majoriteten av deltagarna är.
En stark övertygelse i sig behöver inte vara något ont, men man måste kunna lyssna och samtala för att komma framåt.
Därmed inte sagt att jag kan förstå alla deltagarna i till exempel programmet om jämställdhet, eller ens vilken värld de lever i. Och varför just vissa debatter hamnar så mycket i jag-upplevelsen.
Därför blev det för min del en krönika om jämställdhetsdebatten i GP i lördags.
Samma dag skrev ståuppkomikern Soran Ismail kloka ord om samma ämne på Debatts hemsida.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar