Senast jag såg skottarna var på Wembley i London i september, som förband till Muse.
För två år sedan intervjuade jag dem när de besökte Hultsfredsfestivalen.
Biffy Clyro vill inte bli nästa U2
- Alla band behöver inte bli nästa U2, säger Simon Neil, sångare i Biffy Clyro. Den skotska trion är nöjda med att fortfarande arbeta sig uppåt.
Förra året släpptes Biffy Clyros fjärde album Puzzle . I Sverige är de inte så kända, men i Storbritannien hamnade skivan på listans andraplats och gav den skotska trion ett kommersiellt genombrott. Det hårda popalbumet med arenarocksound landade dem flera stora förbandsspelningar, till bland andra Muse , The Who , Rolling Stones och Linkin Park .
- Vi har inte spelat så mycket live i Sverige, och har inte kunnat bygga upp vårt rykte. Vi har ett ganska löjligt bandnamn som kan avskräcka, men när folk ser oss förstår de vad vi handlar om, förklarar sångaren och gitarristen Simon Neil.
Han sitter nedklämd i en liten soffan tillsammans med tvillingbröderna James Johnston , bas, och Ben Johnston , trummor. Det är nästan bara de glada ögonen som syns bland allt Simons mörka hår och skägg.
När jag erkänner att jag är en av dem som avskräckts av deras namn skrattar de. Och de skrattar ännu mer när jag säger att jag hört att det lär betyda utedass på skotsk slang.
- Hur visste du det? Ja, det stämmer. Men det är inget vi gillar att prata högt om... Det kan kännas lite löjligt nu när vi är vuxna.
Trion började spela ihop 1995, när de var femton år, och har blivit vuxna tillsammans.
- Jag vet inte om vi har förändrats så mycket. När vi var unga var det mycket party, varje natt - och det kändes okej dagen efter. Nu känner vi att showen är det viktigaste, och vi är mer medvetna om när det passar sig att ha kul. Vi vill inte göra folk besvikna, säger Simon.
Tvillingarna nickar instämmande.
Repar på bondgård
Trion verkar alltjämt jordnära, och till skillnad från många andra artister fortfarande genuint intresserade av att prata med pressen. Simon bor kvar i småstaden Ayr och saknar favoritskivaffären som lagt ner. Repar gör de på en bondgård långt från stan.
- Om vi kommit från en stor stad hade vi varit ute mer och inte bara inte repat när vi startade. Och vi spelade inte för att det var coolt, vi hade inte ens en tanke på det...
Vill se världen
Med tanke på att bandet funnits så länge borde de kanske vara mer kända. Men de är nöjda som det är.
- Jag hoppas att vi blir bättre för varje album. Vi har haft tur, vi hann göra fyra skivor först, innan vi slog igenom stort. Vi har kunnat utvecklas. Vissa band är i full blomning redan från starten, som Arctic Monkeys . Vi började för att det var en kul grej, hade inga storslagna ambitioner, ville inte bli störst i världen, berättar Simon.
Det är fortfarande inte målet. Däremot uppskattar de få se världen och nya platser, som Stockholm och Tokyo, och vill att musiken ska vara det de håller på med resten av livet.
- Men det måste inte vara målet att bli nästa U2 , som vissa band förväntar sig, konstaterar Simon.
Biffy Clyro kanske inte vill bli U2, men de har faktiskt haft dem som förband. Bono och The Edge dök överraskande upp på en välgörenhetsspelning i en liten kyrka i London i november förra året.
Album på gång
- Det var surrealistiskt. Vi skulle göra ett akustiskt gig, jag såg The Edges gitarrer och trodde knappt på det, säger James.
- Bono var förtjusande, och väldigt ursäktande för att de kapade vår konsert, minns Simon.
De senaste månaderna har trion skrivit nya låtar (en av dem spelades live för andra gången någonsin på Hultsfredsfestivalen) så nästa album är på gång.
- Vi lyssnar knappt på Puzzle. Det finns ingen poäng i att tänka på det gamla. Vi vill se bandet utvecklas, säger Simon.
Medlemmar: Simon Neil, sång och gitarr, James Johnston, bas och Ben Johnston, trummor.
Bildades: 1995 i Ayr i Skottland.
Album: Blackened sky 2002, The vertigo of bliss 2003, Infinity land 2004, Puzzle 2007.
Aktuella: Släpper samlingen Singles 2001-2005 den 7 juli. I augusti kommer nya singeln Mountains.
Biffy Clyros skotska favoritartister
Simon: Aerogramme – de är fantastiska, de har funnits jämsides med oss men tyvärr lagt av.
James: Malcolm Middleton från Arab Strap – han gör förkrossande sorgsen musik.
Ben: Mogwai – de är lysande, de är det tyngsta jag har sett live.
(Publicerad i Norrköpings Tidningar 2008106.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar