Dubbelt så mycket hårdrockare som punkare. Det märktes, för i år var det mer trångt på Bananpiren än det brukar vara. Mer folk ska man nog inte släppa in.
Tyvärr kunde jag inte komma riktigt så tidigt som jag ville, så Municipal Waste blev första bandet jag såg. Klassisk thrash med humoristiska inslag och mycket poserande. Bra drag i publiken (och många Göteborgsmusiker där också…) och skön stämning.Meshuggah som spelade samtidigt drabbades av vinden, och kan man inte höra ordentligt vad de spelar så är det nästan lika bra att låta bli. Dessutom var det svårt att koncentrera sig på dem med så mycket himmel, hav och folkliv runt omkring.
Volbeat var som väntat en succé, med ett hav av höjda armar framför sig hela tiden. Fast att Michael Poulsen pratar engelska med publiken tycker jag är fegt.
Volbeat gjorde publiksuccé. Att Disturbed lät illa kan inte enbart skyllas på vinden, till stor del var det på grund av att sångaren David Draiman svajar väldigt mycket på rösten. Det funkade, men var inte lika bra som jag hoppats.
Slipknot infriade däremot förväntningarna. Bra show – bland annat med ett trumset som både snurrade och åkte upp och ner – och bra ljud. Bra låtar, förstås. Kontrastrikt. Så fascinerande att man helt sögs in i musiken.
Synd bara att det är sådan stor skillnad på ljudet beroende på var man står. Man ska inte behöva trängas och knuffas för att lyssna.
20 000 personer på piren. Och ett antal tusen gratistittare på bron. Det är svårt att kalla första dagen av Metaltown för något annat än en succé. Med Mucc och Dir En Grey väntar dessutom fortfarande festivalens höjdpunkter.
Slipknot - bäst under fredagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar