Kärvt om en mördares vardag
Vad gör någon till en mördare? Hur är en mördare? Cristi Puiu, hyllad för debuten Herr Lazarescus död, håller sig kvar i den rumänska realismen, men byter annars spår. Aurora är krävande, fylld av mörka undertoner och ett mysterium som inte är spännande på traditionellt vis.
Filmen är helt centrerad runt den medelålders Viorel (spelad av regissören själv) och följer hans vardag under två dygn. Vilket för honom innebär att smyga runt i ett grått Bukarest, där han lyckas se både skyldig och osäker ut. Han gömmer sig på en parkeringsplats och spionerar på en familj. Har ett förhållande med en gift kvinna. Besöker sitt jobb. Hälsar på sin mamma och avskyr hennes nya karl. Han bor i en halvrenoverad lägenhet, där han har sina vinyler, cd-skivor och leksaksbilar, där han drar ner persiennerna och drar ur telefonjacket. Ansiktet är sammanbitet uttryckslöst, beteendet märkligt responslöst.
Berättartempot är långsamt, dialogen sparsam, musik saknas men miljöljuden hörs desto starkare. För att ytterligare öka tittarens osäkerhet och utanförskap – liksom Viorels – är de flesta scenerna filmade genom dörröppningar och bakom hörn. Det är uppenbart att Puiu inte på något plan vill visa hela bilden. Att förklara försöker han inte ens.
Plötsligt har Viorel skaffat specialammunition och ett dubbelpipigt gevär. Han köper ett till (och sedan en kaka). Kanske har han en ny målmedvetenhet där han kör runt. Det står klart att han planerar att döda någon, men inte vem eller varför. Morden – snabbt överstökade, knappt synliga – kommer som en chock.
Den sista kvarten blir någon slags absurd och humoristisk realism, med trögtänka poliser som hellre dricker kaffe och diskuterar bilmekaniker än lyssnar på en mördares bekännelser. Bekymmersamt nog verkar de ändå tro att de förstår. Det finns en förklaring, men den är långt ifrån fullständig, vilket Puiu i sina dubbla roller också poängterar. Men för att nå fram dit hade det inte behövts tre timmar.
Kriminaldrama
Aurora
Regi: Cristi Puiu
Med: Cristi Puiu, Clara Voda och Catrinel Dumitrescu
Rumänien, 2010 (181 min)
Hagabion
Betyg: 2
Bara en tvåa? Den verkade riktigt intressant under läsningen och sedan ser jag betyget, går tillbaka och kollar. Tre timmar för att skildra det ovanstående låter i och för sig lite magstarkt...
SvaraRaderaEn tvåa betyder ju godkänt, men du har satt fingret på varför det inte blev mer - tre timmar långt är för långt...
SvaraRadera