Vild Blomning

Lyckad omstart av Kajsa Grytt

Man kan prata om kvinnor och svensk punk och gångna tider – eller så kan man fokusera på att Kajsa Grytt faktiskt är en vital artist just nu. Den här våren har hon, med fjärde soloskivan En kvinna under påverkan samt självbiografin Boken om mig själv, gjort ännu en omstart. En lyckad sådan. Förmodligen sjunger hon bättre än någonsin.

Live inleder Grytt, som fyller 50 nästa månad, med Jag klarar mig ändå – och det är tydligt. Sedan river hon av sig blomsterklänningen och genomför resten av konserten i svarta underkläder (eller är det en baddräkt?) och nätstrumpor. Lika naturligt som om det är kläder hon bär på stan i varje dag, hela tiden med ett småleende på läpparna, som om hon vet något som vi inte vet. Samtidigt är hon lite yr och ofokuserad. Säger att det inte är meningen att man ska kunna tänka på scenen. Parerar nostalgiönskemålen med ett överdrivet minspel. Småtröttnar på gitarristen och producenten Jari Haapalainen när han stämmer för länge – ”det är inte punk” säger hon innan Färgexplosion men gör sitt bästa för att den ska bli det.

Konserten är onödigt sen, och kanske delvis på grund av det är stämningen mer av lounge än rock och desperation. Kajsa Grytts fyrmannaband får – utan att direkt skapa en bandkänsla – fram låtarnas detaljer och stämningar, och när även sångerskan tar på sig gitarren kan det larma på ordentligt. Den färska plattan står nästan helt i fokus, men Tant Strul-låtarna Dunkar varmt och Hela mitt guld känns allt annat än pliktskyldiga. Dock räcker inte ens de för att få den avvaktande åskådarskarans fötter att lossna från golvet.

Pop
Kajsa Grytt
Stadsteaterns foajébar
Publik: Knappt 100.
Bäst: Ramla och trilla.
Sämst: Konserten börjar först halv tolv – eftersom artisten ville se en fotbollsmatch innan.
Betyg: 3

Publicerad i Göteborgs-Posten 110529.