Sounds Of A Playground Fading

In Flames
Sounds Of A Playground Fading
Razzia/Sony
Metal
Betyg 4

Det har nog inte varit lätt att vara In Flames den senaste tiden. Oavsett vad de gör får de skit – så är det när man vuxit till Sveriges största metalband med realistiska planer på att erövra världen – och på de tre år som gått sedan förra albumet har den sista originalmedlemmen, Jesper Strömblad, slutat i bandet. Det har lämnat den andre gitarristen Björn Gelotte som ensam låtskrivare, med en tung börda. Men han har tagit jobbet på allvar.

Göteborgarna har nått fram till sin tionde skiva, men vill fortfarande utvecklas. Inte för att Sounds Of A Playground Fading innebär någon stor förändring jämfört med trygga A Sense Of Purpose, det är på något sätt ”same, same but different”, men ändå en orädd platta. Ett tydligt identifierbart sound är en styrka, så länge det inte skapar gränser som inte får korsas.

Av det band som var pionjärer inom melodisk death metal och The Gothenburg Sound finns inte mycket kvar (men gör det något?), nu är kvintetten istället medskapare och ledande inom så kallad modern metal. Samtidigt är de fast förankrade i såväl sin egen som hårdrockens historia – här finns tydliga spår av Clayman, till och med av The Jester Race.

Den urstarka titellåten öppnar, följd av den medryckande och lätt industriinspirerade singeln Deliver Us. Alla In Flames typiska ingredienser hörs på plattan; snygga melodier och tilltalande gitarrsolon, starka refränger, låtar i tvåtakt och mellantempo, keyboard som krydda, ett brett känsloregister. Bland utstickarna finns A New Dawn, dramatisk och lockande med stråkkvintett och den märkliga Jester’s Door, en suggestiv och svårtolkad låt med tramporgel och elektronik. Sångaren Anders Fridén bjuder på ökad variation, och trots att han inte alltid når hela vägen framstår han som mindre ansträngd och konstlad, både tekniskt och känslomässigt.

Allt känns väldigt genomtänkt – utom slutet. Som på något sätt, när sista låten fejdas ut i intet, blir extra snopet. Självklart ska In Flames experimentera och vidga sina vyer – Radioheaddoftande The Chosen Pessimist från förra är plattan ett vällyckat exempel på det – men Liberation är som en melodifestivalslåt i mellantempo som ingen minns trots den sötsliskiga refrängen.

Lika bra att lyssna från början igen, med andra ord.

Publicerad i Borås Tidning 110615.