White Riot

Punken är död. Punken är inte död. Diskussionen har pågått i över trettio år nu - redan 1981 döpte The Exploited sitt debutalbum till Punk’s not dead .

I torsdags missade skottarna sitt flyg och fick skjuta fram spelningen på West Coast Riot i Göteborg drygt fem timmar.

Är det punk? Det beror väl på anledningen till det missade flyget.

Redan vid genrens födsel på sjuttiotalet var punken som en påse gott och blandat, med allt från småsurt till kolsvart. På West Coast Riot - som är långt ifrån ett riot, både i ordets positiva och negativa bemärkelse - är innehållet i gottepåsen betydligt mer fruktigt och färgglatt. Och utan någon riktigt spännande godbit. Arrangörerna fick bita i det sura äpplet och sänka biljettpriset. Det är i alla fall punk.

Rancid och Fall Out Boy är banden jag helst hade velat se på festivalen. Och det sammanfattar väl hela spektrumet av det som i dag är punk. Eller rättare sagt, aktualiserar frågan om vad som är punk i dag.

I publiken finns det ett fåtal riktigt stiliga mohikaner och tuppkammar, men ännu fler bland de cirka 6 000 besökarna ser inte det minsta ut som punkare, och en stor andel kan ytligt identifieras som emo-kids.

En annan fråga är varför festivalen etiketterats som punkfestival. Det både begränsar och sätter förväntningar. För oss som är uppvuxna med att punken faktiskt var, om inte farlig så åtminstone kontroversiell, ung och arg är många av banden alltför mesiga och poppiga. För att inte tala om väldigt medelåders. Svenska Voice Of A Generation har återförenats för en kväll, Millencolin kör igenom sin Pennybrigde Pioneers -platta från 2000, och under Shelters stund känns det som om jag förflyttats runt 20 år tillbaka i tiden.

Är det punk att inte kunna spela ordentligt? Sum 41 tycker i alla fall inte det, och blandar ut sin punkpop med metalsnuttar från Motörhead, Iron Maiden , van Halen och Metallica som låter gitarristen glänsa.

Dragplåstret The Gaslight Anthem påminner mest om Bruce Springsteen korsad med Green Day och avslutar med en U2 -låt. Är det punk? Näst största namnet Gogol Bordello blandar umpa-umpa med hoppa-hoppa. De är i alla fall punk i attityden.

Samma sak med Bad Brains , festivalens kanske coolaste bokning, som struntat i vedertagna regler ända sedan 1977 och blandar hardcore och reggae. Att det inte låter så bra får man smälta.

Och kanske är det just det punkbegreppet i dag innebär. En aningen urvattnad men tillåtande blandning där man lika gärna kan vara glad eller ledsen som arg och upprorisk och där man faktiskt kan klä sig hur man vill.

Publicerad i Norrköpings Tidningar 110618.